Jag sitter på Max med barnen och väntar på att maten ska komma. Vi pratar om rymden och mellan planeterna hinner jag lägga in åtta stämfiler i Stylus Phantasticus Dropboxmapp. De spelade jag in häromdagen men hann inte lägga upp då. En minuts arbete medan vi funderar på om Jorden eller Tellus är det mest korrekta namnet.
Jag står uppe på vinden och packar vinterkläder. Med jämna mellanrum kollar jag i Ophelia Vokalensembles messengertråd. Inte för ofta, de kan själva få klara av diskussionen om när och hur vi ska ha extrarep. När de diskuterat alla möjligheter och någon kommit med den bästa lösningen går jag in och bekräftar den. Planeringen klar och vinterkläderna packade på samma gång.
Cykeln rullar genom försommarlandskapet. Två mil står på agendan idag innan jag ska in till stan och jobba, det tar typ en timme. Om några dagar ska jag leda en workshop i folklig sång och jag har inte planerat den klart än. Medan fötterna trampar jobbar huvudet på för fullt och jag nynnar en medeltida ballad om en styvmor som förgiftar sin styvdotter medan jag kämpar på uppför backen. Efter avslutad cykeltur är planeringen klar.
Bilen och bussen, mina kära arbetsplatser. Lyssnar in repertoar, övar sång, ringer arbetsrelaterade samtal, mailar, skriver föreställningsmanus och planerar verksamhet. Tack och lov för telefonen, mitt främsta arbetsredskap förutom instrumenten. Skulle aldrig kunna jobba så effektivt och flexibelt om jag inte hade den. Barnen tycker det är roligt och knäppt när jag sitter i bilen och dikterar för telefonen vad den ska skriva, själv tycker jag att det är en helt fantastisk funktion.
Bra jobbat, kul att det lönar sig att jobba! messar min sångpedagog efter dagens lektion. Ett bra kvitto, tänker jag. Nog för att jag övar mycket sång, men nästan aldrig att jag står rätt upp och ner med noterna på ett notställ och övar sång. Sjunger upp när jag bäddar sängen eller plockar ur diskmaskinen. Övar koloraturer när jag dammsuger eller kör bil. Sjunger opera med dammvippan i handen. Brukar lägga noterna på spisen om jag måste gå dit och kolla, annars går jag runt runt runt i huset. Känner mig som min barndoms favorit Kungens lilla piga som sjunger medan hon städar och har ett strålande humör.
Två minuter tar det att värma en tekopp i mikron. Jag dricker oräkneliga mängder tekoppar varje dag. På två minuter hinner man tömma diskmaskinen, svara på ett mail, göra några yogaövningar, sjunga upp litegrann, bestämma en reptid med en ensemble eller torka av köksbordet. Eller titta ut genom fönstret och fokusera på andningen, om det är det som skulle behövas.
Det är söndagkväll efter läggning och jag är så trött att ögonen går i kors. Barnen gick på sommarlov i fredags, nu vill jag också gå på sommarlov från det löpande arbetet och bocka av de sista punkterna på min lista. Dessutom ser hemmet ut som en tornado har dragit fram. Helst av allt vill jag bara gå och sova, men det går inte. Jag får ta till den snällaste enheten, tio minuter i taget. Tio minuter jobb, tio minuter hushållsarbete. I en timme kör jag så, får undan en hel del och går sen nöjt och lägger mig. En till sån där timme innan barnen vaknar imorgon bitti så är det snart sommarlov för mig också.
Frilansförälder 