Terminsstart, tvärstopp och tid

Tio veckors sommarlov tog slut och höstterminen började för både mig och barnen. Nya ämnen och längre skoldagar för Agnes, förberedelser inför nästa års start i förskoleklass för Inga och Alice och heltid som frilans för mig.

Oron lurade lite i bakgrunden inför höstterminens ankomst. Kommer pengarna att räcka nu när jag inte jobbar halvtid i Oscars längre? Hur ska vi få ihop längre skoldagar, aktiviteter och rutiner? Och hur ska jag undvika att känna mig jagad, något jag upplevde hela förra terminen? Jobbade alla kvällar när barnen somnat och nästan alla helger, men upplevde ändå att jag aldrig blev klar. Allt medan hemmet långsamt förföll och jag förtvivlat försökte hålla en vettig standard.

Terminen började, en månad förflöt och nu i helgen noterade jag att vi är mycket mindre trötta än vad vi brukar vara när hösten kommer. Aldrig har en terminsstart känts så snäll. Vad är skillnaden mot förr?

Kanske är det att mitt halvtidsvick i Oscars församling är slut. Visst var det rätt skönt att få garanterad lön varje månad och jättebra träning att ständigt leverera musik på hög nivå med kort varsel, men jag blev också en slö frilansmusiker. Om man får garanterad lön varje månad så tvingas man inte ha sinnet ständigt öppet för nya uppdrag. Och att få samma lön oavsett arbetsnivå… nej det är inget för mig. Jag är inte så bra på att vara anställd. Dessutom slet det på mig att ha varje onsdag och fredag uppbokad för begravningar, tvingas sitta antingen i bilköer eller i knökfulla bussar från Stockholm och att behöva hämta vid fyra. Det var jättebra att få det vicket direkt efter pandemin och det är jättebra att det är slut nu. Allt är alltid rätt och Oscars finns kvar på frilansbasis.

Kanske är det för att jag inte behövt oroa mig för att pengarna ska räcka. Uppdragen har trillat in på alla möjliga vis, de flesta från helt oväntade håll. Ett vidöppet sinne för nya jobb skapar tydligen möjligheter. Nu ska jag bara våga spänna bågen ännu lite till.

Kanske är det för att jag börjat sätta tvärstopp. Det som hinns med innan hämtning av barnen klockan två hinns med, det andra får bli färdigt imorgon eller en annan dag. Man blir aldrig färdig i mitt jobb, det är bara att inse. Hur mycket jag än försöker jobba ikapp kommer jag aldrig att lyckas komma till en punkt där allt är färdigt. Det är som tvättkorgen, den kommer vara tom först när barnen flyttat hemifrån. Så nu har jag slutat jobba på kvällar och helger. Det funkar såklart inte alltid, en musiker har rep och spelningar på kvällar och helger och ibland måste jag fixa nåt som är akut, men jag har slutat försöka jobba ikapp. Jag jobbar som en liten blå mellan tjugo i nio och fem i två och sen får det vara bra. Och det är så skönt! Även om tiden efter läggning innebär att röja upp här hemma så får jag ändå ett lugn i mig innan jag själv ska gå och lägga mig. Dessutom upplever jag inte att jag hinner mindre jobb, fast jag jobbar mindre. Spännande det där med tiden.

Kanske är det för att när jag slipper åka till Stockholm två dagar i veckan så finns plötsligt tiden för att göra andra saker parallellt. Jag kan öva piano och köra tvättmaskinen samtidigt. Det går utmärkt att köra ett löppass i skogen samtidigt som jag lyssnar in repertoar eller övar in repliker. Köra uppsjungning och bädda sängar samtidigt är en beprövad favorit. Jag jobbade i bussen eller bilen på väg till och från Stockholm förut också, men att nu kunna köra hushållsarbete eller träning samtidigt frigör en massa tid. Trots att jag har höjt nivån hemma. Barnen har två matdagar var i veckan tillsammans med mig, det är strängeligen förbjudet för oss alla att placera kläder någon annanstans än i klädkammaren, innan sängdags ska alla leksaker vara undanplockade och jag har tre områden som måste vara helt i ordning innan jag själv går och lägger mig. En enorm skillnad. Sen har jag fortfarande inte lyckats moppa golvet på typ en månad fast det skulle ta högst en halvtimme att få till, men det får väl bli oktobers förbättringspotential.

Kanske är det för att när jag inte ständigt måste öva in massa musik till nya begravningar så finns plötsligt tid för den egna kreativiteten. Jag har plötsligt haft tid för att skriva musik. Häromdagen hittade jag på soloprojektet ”En folkmusikalisk lunchpaus” och skickade in en ansökan till Kulturrådet. Jag hinner plötsligt öva bara för min egen skull och inte för att något måste levereras inom två dagar. Helt plötsligt hinner jag vara kreatör då och då och inte bara hantverkare. Fila på hantverket kan man göra fem minuter här och fem minuter där, men kreativiteten måste man ge tid. Det har jag lärt mig den här första arbetsmånaden.

Kanske hit och kanske dit. Det viktigaste är att känna att där jag är den här terminen är alldeles rätt. Nu blir det bara bättre.