Toppenveckan och dess motsats

leaves-autumn-backgroundFörra veckan var en riktig toppenvecka.

Först tre dagar som repetitör med Vävoperan, nu med fokus på att öva in den engelska översättningen. Tre dagar nere i den där svinkalla teatern på Östgötagatan, med roliga arbetskamrater och gemensamma luncher. Tre dagar där jag och det falska pianot hade värsta semestern jämfört med de stackars solisterna som hade en helt ny text att förhålla sig till. Jag satt och lyssnade när de tog regi och tänkte att det här med att jobba sceniskt är så otroligt roligt. Som en försvunnen pusselbit i mitt liv som äntligen hittat sin plats.

Sen ett inhopp som vikarierande dirigent i en damkör i Vällingby med Haydn och Pergolesi på repertoaren. Jag hann inte förbereda så mycket som jag hade velat, men märkte att det gick alldeles strålande att köra på volley. Erfarenhet, bra avistaläsning och förmågan att dra roliga skämt gör sitt till.
-Vad ska du göra nu, ska du ha en ny kör? frågade en av Viveres medlemmar när jag aviserade att jag skulle sluta till jul. Nej, det ska jag verkligen inte. Dirigentinhopp i hyfsat avancerade körer är alldeles lagom just nu, jag får hålla igång hantverket men behöver inte lägga en massa tid på planering.

Och sen en hel helg i huset i Dalsland. Gå upp i skogen bakom huset hand i hand med Agnes och komma hem med korgen full av svamp. Dricka en tekopp och titta på sjön.Stå på en trappstege i smutsiga Lundhagsbyxor, klippa lindhäck och få känna sig rejäl. Gå ut till grönsakslandet i gummistövlar klockan sju på morgonen med Agnes och plocka squash, potatis och tomater innan vi klev in i bilen och åkte mot tåget. Livskvalité som jag är beroende av.

Det var förra veckan det, sen kom motsatsen. Jag blir helt tokig på att bo så litet och ofunktionellt som vi bor, trots trevliga hyresvärdar, väldigt centralt läge och att bara kunna öppna dörren och gå ut i trädgården. Ingen hann städa förra veckan och kylskåpet gapar tomt. Efter förra veckans tydliga arbetsuppgifter känns den här veckan mer som ett sammelsurium av otydliga uppgifter med oklar prioriteringsgrad. Min hjärna har känts som en centrifug i tre dagar.

Tack och lov för att jag själv får bestämma takten sådana här dagar. Små små steg i taget: städa, handla, tvätta, jobba undan det viktigaste. Styra mina tankar mot att hitta ett litet hus att hyra och pussa på det fantastiska barnet. Nu känns det som att jag är på banan igen. Imorgon ska jag till och med gå till frisören, tänk vilken lyx för en småbarnsförälder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s