Superhjälten

Jag är så trött. Har nattat i flera timmar och nu väntar städ och tvätt och disk. Vill bara sitta här framför brasan, dricka te och läsa en stund. Eller kanske ännu hellre gå och lägga mig. Men nej det går inte, för det finns ingen annan vuxen här hemma. Och någonstans är det ganska skönt, att det inte finns nåt alternativ. Bara att göra.

Jag pratade med människor som sa att föräldraskapet är en ständig övning i ödmjukhet. Att man ständigt behöver lägga ribban lägre än sina intentioner och acceptera och inse att det är good enough. Men är det inte tvärtom, tänkte jag när jag gått och grunnat ett tag. Att vara förälder gör en till en superhjälte, med superkrafter man inte hade en aning om att man besatt.

Det är föräldraskapet som gör att jag på nåt märkligt sätt lyckas få iväg tre barn till förskola och skola på morgonen och alla är i tid, har borstat hår och är klädda i ändamålsenliga ytterkläder. Innan jag fick barn fick jag knappt iväg mig själv och såväl håret som ändamålsenliga ytterkläder lämnade ibland en del att önska.

Det är föräldraskapet som gör att jag orkar vara vaken tre nätter i rad med sjuka barn. Som får mig att briljera i konflikthantering och lyckas välja när det är pedagogiskt vettigt att bli arg och när det är läge att låta bli. Det är föräldraskapet som ingjuter nån slags evighetstålamod (även om jag ibland måste andas i en fyrkant) när nattningen aldrig tar slut. Som plötsligt fyller mig med visshet om vad jag ska göra med barnet som är rädd för att somna. Och som, när nattningen till slut är avklarad, får mig att ställa mig och baka bröd på mjölslattar och ett utgånget jästpaket för att jag insåg att brödet i frysen visst var slut.

Det är föräldraskapet som gjorde att jag lyckades behålla lugnet när multiremmen på bilen gick av mitt i rondellen vid Gullmarsplan och alla barn satt i bilen. Jag bara kände hur superkrafterna strömmade till. Lyckades rulla in på en sidogata innan batteriet helt dog och fick sen barnen att tycka att det är värsta äventyret att åka kollektivtrafik hem. Det blir så enkelt, allt fokus på barnen.

Så, föräldraskapet. Ge mig nu tillräckligt med superkrafter för att förbereda morgondagen, stoppa in en tvätt och hoppa hundra hopp med hopprepet. Sen blir det läsa och sova som belöning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s