Tjugondag Knut men julen får vara kvar över helgen. Vi dansade visserligen kring granen igår men jag drar mig för att slänga ut den. Går gärna och myser i julkänslan lite till.
Tjugo dagar ledigt hade jag. Lika långt jullov som barnen och jobbhjärnan kopplade fullständigt ner. Spelade som brukligt på lite julgudstjänster men mer var det inte.
I tisdags skulle jag då börja jobba igen. Trodde att jag skulle vakna med stor entusiasm och kasta mig över arbetet, men icke. Det var plågsamt att gå upp och fruktansvärt segt att jobba. Jag fick gjort det absolut nödvändigaste, sen gav jag upp. Likadant igår, segt segt segt.
Men idag vände det. Lika plågsamt att gå upp (och behöva väcka de stackars barnen dessutom) men jobbhjärnan hade vaknat till liv. Jag jobbade stenhårt på tjugofem minuters pomodoros och fem minuters paus förutom en rejäl lunchrast på en timme. Det funkade över förväntan. Plötsligt blev det dessutom massa hushållsarbete gjort, att dammsuga grustaget till hall gick ju att göra på fem minuter! Det här är min grej alltså, korta pass så att man inte hinner tröttna och så korta pauser så att man inte hinner sega till. Måste hålla i det här.
Jag tror att det blir en rolig vår. Måste våga kasta mig ut långt utanför komfortzonen på vissa projekt. Kasta mig ut och orka hålla i. Den här våren kräver mod och disciplin.
Har gett mig själv i nyårslöfte att ta hand bättre om mig själv. Prioritera träningen, komma i säng i rimlig tid, göra en vettig (det vill säga inte obefintlig) hud- och hårvårdsrutin innan sängdags. Och att läsa böcker, jag vill bli en läsande människa igen. Hittills går det ganska bra med alltihop. Läste ut Den som vandrar om natten men började om för att jag inte ville lämna den världen. Nu är det som att umgås med vänner man redan känner.
Och nu är det kväll. Kör tvättmaskin och torktumlare, har bakat en sats kolakakor. Imorgon är en annan dag. Kanske är jobbhjärnan i ännu bättre form då. Och julen åker inte ut förrän tidigast på söndag.
Frilansförälder 