Jag underhåller och utmanar min kreativitet genom att skriva bunden vers. Sonett, limerick, haiku, blankvers, terzin.. Nuvarande utmaning är att skriva en canzone, ett versmått med tretton rader och märklig rimställning som var poppis på artonhundratalet. I flera veckor har jag tänkt få till en Canzone, men det har verkat så svårt att jag ständigt skjutit på det. Och vad sjutton ska den handla om?
Ikväll nattade jag i tre timmar och när alla barn äntligen somnat så smet det in ett gäng myggor och kalasade på barnen. Alla vaknade, grät och kliade sig frenetiskt. Den lagom trötta mamman som sett fram emot en lugn stund med plats för egna tankar släpade sig till sovrummet och kliade, klappade och försökte lugna och trösta. Så länge jag satt på sängkanten så var det lugnt, även om insomningen gick väldigt långsamt.
Ok, tänkte jag. Nu blir det Canzone småbarnsversionen. Ingen hjärta och smärta här inte, här är det myggbett och trötta mammor.
Lagom tills jag skrivit klart hade barnen somnat. Myggorna verkar ha lämnat huset. Dags att själv sova bland tre myggbitna barn.
Frilansförälder 