Tio veckors sommarlov fick vi. Tio veckor av att få sova så länge man vill. Tio veckor av smultronplockning, bad i havsvik och långgrund sjö, lek med kompisar och kusiner, raceande på springcyklarna, spretiga blombuketter och magiska solnedgångar över Ivägsjön.
Men nu är det slut. Imorgon börjar Agnes ettan och Inga och Alice på storbarnsavdelningen Kobben. Agnes har packat sin nya jättefina ryggsäck, valt en av sina finaste klänningar och är lycklig och spänd över att få gå till skolan igen. Inga och Alice är glada de också över att börja på Kobben men eftersom det ska vara tjugofem grader varmt imorgon och Alice just nu oavsett väder klär på sig tre lager mönstermixade kläder och strumpor uppdragna till knäna så överlät jag inte klädvalet till henne. Hoppas på att hon accepterar de fina och svala kläder jag har lagt fram.
Och imorgon är också min semester slut. Gjort några små punktinsatser under sommaren och förra veckan jobbade jag litegrann, men imorgon börjar det på riktigt. Direkt efter att barnen är lämnade ska jag åka in till stan för att repa med Anders inför söndagens konsert. När barnen är hämtade vid två ska jag ha Zoommöte med Sunniva och prata om hösten med Amabelli och därefter genomföra en provsjungning online med en potentiell ny medlem till Ophelia Vokalensemble. Hade tänkt mig en lugn mjukstart med lite jobb på nån solig klippa, men det får vänta till på onsdag.
Allt känns väldigt ovant efter så lång semester. Hur gör man när man jobbar? Hur gör man för att få iväg alla barn i tid? Vilka strukturer och strategier behöver vi ha för att få vardagslivet att flyta smidigt och vilka behöver jag ha för att få arbetslivet att flyta lika smidigt? Vad vill jag prioritera och hur ska jag få det gjort? Känns som det behövs lite funderingar på den där klippan på onsdag.
Barnen sover och jag har övat konsertrepertoar med tekoppen som sällskap. Jag har inte tagit fram nån finklänning, men även jag känner förväntan inför imorgon. Allt har sin tid och nu är det dags för vardag igen.
Frilansförälder 