Sedan mars 2021 har vi repat, jag och Anders. Ett helt år av pandemi och ständigt vabbande där det ibland kändes som att vi ställde in fler rep än de vi faktiskt genomförde. Sedan en vår med lite fler genomförda rep, en lång semester och så slutspurten med tre rep på en vecka. Och idag var det premiär på Pipor och Basuner.
Som jag har övat och slitigt. Repertoaren vi valt är verkligen inget för veklingar. Jag har verkligen behövt hålla igång pianospelet men framförallt har jag tvingats bli en så mycket bättre organist.
Vi har också fått lära känna varandra igen. Nog för att vi spelade i samma jazzband och umgicks lite när vi gick på gymnasiet, men sen följde tjugo år utan egentligen någon kontakt alls. Förutom en ny spelkollega har jag också fått en ny vän.
Och premiären gick så oerhört bra! Till och med när de fjorton hoptejpade sidorna med noter på Morceau Symphonique ramlade ner på golvet bredvid orgeln och jag fick fuska de tre sista sidorna ur huvudet. Vi fick så otroligt mycket lovord efter konserten. Klart att det finns förbättringspotential och viss repertoar kan byta plats eller bytas ut för att få en ännu bättre konsert, men den efterlämnande känslan är att det här konceptet kan bli riktigt riktigt bra. Världsturnéer hägrar! Men först kontakta alla kyrkomusiker vi känner och boka in konserter. Imorgon börjar arbetet framåt.
Frilansförälder 