Semesterstängt

Skriv ett blogginlägg.

Men skriv ett blogginlägg då!

Men kom igen! Hur svårt kan det vara att få ur dig ett inlägg! Nåt vettigt kan du väl skriva?

Nej, säger hjärnan. Jag har glömt hur man gör. Jag har loggat ut.

Sjuttiotre dagars semester. En ocean av tid. Ett helt sommarlov med barnen, från skolavslutning till skolstart. Från att ständigt tidsoptimera och jobba varje liten ledig femminutare till att inte tänka på jobb över huvud taget.

I början var det jättekonstigt och ovant. Så oerhört van att jobba när tillfälle finns. Vad skulle jag göra med all tid som dök upp? Efter en knapp vecka hade den känslan försvinnit och livet och göromålen började gå i betydligt långsammare takt. Tankarna på jobbet sjönk snabbt undan och det kändes som att jag aldrig mer ville befatta mig med dem över huvud taget.

Tio veckors semester är såklart en enorm lyx. Inte en enda fritids- eller förskoledag för barnen. Jag hade sparat ihop så att vi skulle klara oss över sommaren. Har tagit några sporadiska små speljobb där barnen kunnat vara med och kört Sommarkör i Tessinparken. Får man inte betald semester av sin arbetsgivare får man lösa det på andra sätt.

Sen är min och barnens krav på en lyckad sommar är inte så stora. Det är kul om det är fint väder, men det går bra om det regnar också. Vi har inget behov av häftiga upplevelser. Antingen har vi varit hemma på Djurö och skrotat runt eller så har vi varit i Dalsland och skrotat runt. Från att de vaknat till de somnat har kusinerna gått vid varandras sida. Ätit frukost, lekt de mest fantasifulla lekar, skrivit sånger, blivit osams och sams igen, sytt väskor och plockat hallon. Jag är så väldigt glad både över relationen de får till varandra och relationen jag får till mina systerdöttrar.

Agnes har lärt sig simma ordentligt och fick göra det hon drömt om sen förra sommaren: simma över kanalen tillsammans med Zoe. Hon var lika delar superstolt och överlycklig efteråt. Jag filmade den stora händelsen och var lika stolt jag.

Jag har verkligen skytt tanken på jobb och inte förstått hur jag ska kunna börja jobba igen i höst. Men nu, efter åtta veckor, har en liten spirande förväntan inför hösten börjat ta form. Efter tre terminer har halvtidsvikariatet som organist i Oscars församling tagit slut och det är dags att göra annat av den tiden. Det var jättebra att få det vikariatet i knäet efter pandemin och jag har verkligen utvecklats som musiker av att ständigt leverera på hög nivå med kort varsel, men det tog också mycket tid från annat. Nycklarna har jag kvar och inringd som organist i församlingen blir jag ändå. Nu är det tid att ta nya spännande steg i karriären. Barnen har blivit större, jag kan spänna bågen ännu mer nu.

Två veckor kvar. Sen går vi förväntansfulla till årskurs två, sista året på förskolan och min första arbetsdag.