Måndag morgon. En halvtimme kvar innan jag ska väcka barnen. Te i koppen och adventspyntat hem.
Ambitionerna på städfronten var skyhöga inför helgen, men jag hann inte hälften av det jag tänkt. Det händer hela tiden andra saker. Nattningen tar flera timmar, en liten olycka av olika slag måste rättas till, någon tyckte att det var en utmärkt idé att riva sönder lokaltidningen i små bitar och sen glömma den på golvet. När jag försökte få vederbörande att städa undan möttes det av stora protester. Men vi är brevbärare och det här är vår post! Jag försöker fokusera på det roliga vi gjorde under helgen och all kärlek som flödade. Hur länge är de så här kärleksfulla och bara vill kramas, bli burna och vara i famnen? Njuter så länge det varar.
Ny arbetsvecka hägrar. Plötsligt har det nästan gått en hel termin som heltidsfrilans, utan någon halvtidsanställning som täckte upp. Jag var lite orolig innan hur det skulle gå ihop, men det har ju gått bra. Dels ekonomiskt men också min egen riktning. Det är som att jag hunnit utkristallisera mig lite, hunnit landa i vad jag är bäst på och verkligen vill satsa på.
Tidig musik, folkmusik och föreställningar av olika slag kommer vara mitt huvudsakliga fokus. Har tagit några första steg i scenkonstens värld och känner en längtan efter mer. Sen kommer jag naturligtvis alltid att jobba med min bredd och kunna ta allsköns uppdrag, men det känns skönt att ha en riktning.
Klockan är sju. Dags att mjukt försöka väcka decembertrötta barn.
Frilansförälder 