Måndag och arbetsdag igen. Har provat lite olika modeller men kommit fram till att jag mår bäst av att så långt som det är möjligt försöka ha vardagar och helg som ”vanliga” människor. Om jag får uppdrag som ligger på helger tar jag naturligtvis dem, men om jag bara är hemma ser jag till att vara ledig.
Men vad gör jag på jobbet då, som musiker och kulturentreprenör? Häromdagen när jag cyklade hem från en begravning roade jag mig (som så ofta när jag cyklar eller kör bil) med att tota ihop en liten käck låt, denna gången om mitt yrke.
Kulturentreprenör
Säg vad är det en sådan gör?
Jo, hon ser var möjlighet
att kunna forma verksamhet
som genererar lönsamhet
inom kultur (klapp klapp klapp klapp)
inom kultur (klapp klapp klapp klapp)
inom kultu-u-u-u-u-u-u-u-ur
Kulturentreprenör
Och ordet det möjliggör
att ha många strängar på sin lyra
och låta Agnes liv få styra
och känna eufori och yra
för kultur (klapp klapp klapp klapp)
för kultur (klapp klapp klapp klapp)
för kultur!
Efter en halvtimmes trampande tyckte jag att den lilla käcka låten hade fångat kärnan i min minst sagt breda verksamhet. Ibland behöver man få tramsa lite för att komma nånvart.
Bland strängarna på lyran finns olika slags gig som pianist, sångerska och organist, piano- och sångpedagog, kyrkomusiker, inspiratör och teambildare med körsång som verktyg, ackompanjatör, skapare av olika slags barnkultur, styrelseledamot, kulturadministratör och projektledare för musikprojekt. En omväxlande vardag, för att uttrycka det milt.
Just nu låter jag Agnes liv helt få styra och satsar på sådana jobb som jag kan göra hemma eller där jag bara är borta några få timmar. I takt med att hon blir äldre kan också uppdragens omfång öka.
Och nu hörde jag henne skratta ute i vardagsrummet! Det har varit på gång i några dagar men nu kom det första riktiga skrattet. Blev så berörd av det att jag måste lägga frilansaren åt sidan och bara vara förälder en stund.
Frilansförälder 