Har varit lite dåligt med blogguppdateringar på sistone. Svårt att kunna samla ihop tankarna tillräckligt länge för att få ihop ett inlägg. Det här inlägget är skrivet under flera dagar när möjligheten till bloggande har uppstått, för att lika snabbt avbrytas igen.
I umgänget och diskussionerna med min trevliga föräldragrupp (som bara innehåller mammor) har jag mer och mer förstått att min tillvaro inte ser ut som deras. Jag umgås med föräldragruppen för att få vara bara Agnes mamma, jag har aldrig långtråkigt eller ensamt och jag kan inte bara ha ett fokus utan måste växla hela tiden.
Funderar ganska mycket på hur jag känner inför det. Vissa dagar blir jag trött, stressad och ledsen och önskar att jag vore mammaledig på riktigt och bara hade fokus på Agnes. Inte samtidigt behöva fundera på att få mat på bordet och utveckla karriären utan bara glida runt i bebisbubblan. Men sen kommer jag på att den här tillvaron faktiskt är det bästa för mig.
Att driva företag med ett så här litet barn tvingar mig att vara effektiv, fokuserad, flexibel och modig. Jag har inte längre möjlighet att lägga massa tid på grejer som inte genererar pengar, det finns inte alls samma tid för att oroa mig eller stressa upp mig och min förmåga att prioritera har verkligen förbättrats sen Agnes föddes. Tränar mig på att bli ännu modigare men det kommer successivt.
Min vännina som också är frilansande förälder sa: ”när de andra går tillbaka till sina heltidsjobb kan du fortsätta ha barnvagnspromenader på förmiddagen”. Det brukar jag tänka på när det känns motigt ibland, hur vi kan fortsätta leva i det här lugna tempot även efter att Agnes fyllt ett år. Det känns otroligt viktigt och värdefullt. Vilken fantastisk möjlighet jag har att styra min tid och mitt liv.
Frilansförälder 