Den här veckan har varit minst sagt intensiv. Styrelsemöte med Musikcentrum Öst samt planeringsmöte för framtida projekt, inhoppande körledare för min gamla kör, uppstart för Luciakören på Ängsskolan, rep och konsertplanering med Sunniva för Amabellis räkning, två dop som för en gångs skull krävde en del förberedelse, ett plankningsuppdrag och ett stort icke-musikjobb åt KFUM som ska redovisas i november. Fullt ös.
Trots detta har jag varit ifrån Agnes väldigt få timmar. Hon har finfördelat styrelsehandlingar, ackompanjerat uppsjungningar med modernistiskt pianospel och ivrigt undersökt såväl Sunnivas nyckelharpa som KFUM:s arkivkartonger. Det är roligt att hon kan vara med nästan överallt, men det kräver mycket av mig som måste ha fokus på både barn och jobb samtidigt. Samtidigt är det värt det, jag vill vara borta från henne så lite det bara går.
Nästa vecka är Emil borta, jag har nästan lika mycket jobb och ägnar helgen år att ta med mig Agnes till Sollefteå för rephelg med Vox Ancorae. Tack och lov för att mamma numera bor i Stockholm på veckorna och kan ta hand om Agnes då och då. Vad vore en frilansförälder utan snälla föräldrar?
Men det är inte jobbigt. Det är stundtals en utmaning att inte bli stressad eller orolig, men det är inte jobbigt. Snarare tvärtom. Att det är möjligt att få så här mycket jobb gjort utan att göra avkall på sin mammaroll är ju riktigt häftigt.