En liten ensam skrivstund i sovrummet medan Emil och Agnes leker i vardagsrummet. Plockar små stunder av ensamhet här och var som inte är jobbrelaterade; en promenad till affären på hörnet och köpa mjölk, ett träningspass då och då, en stund i duschen, vissa morgnar när det är jag som vaknar först. Kanske får jag en tillräcklig dos av egen tid eftersom jag också jobbar
eller så har jag helt enkelt inte det där egentidbehovet, för för mig är detta alldeles lagom.
Har funderat en hel kring det där med egentid när jag läst Angeli Sjöström Hederbergs intressanta bok Föräldraprenör som handlar om kombinationen företagande och föräldraskap. Intervjuer med föräldraprenörer (sammansatt ord av förälder och entreprenör) i vitt skilda branscher varvas med Angelis egna reflektioner och uppgifter för läsaren. Rekommenderar boken varmt!
När jag läste de första intervjuerna kände jag att det var nåt som skavde i mig, något som jag inte ville ha i mitt liv. Kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var förrän jag läste en intervju med en ledarskapsutbildare som hade med sig sin lilla dotter på alla sina jobb. Jag vill inte vara ifrån Agnes! Antar att den här symbiosen som nu finns förändras ju äldre hon blir men just nu kan jag inte ens tänka mig att vara borta från henne en heldag eller en natt. Eller för den delen att hon sover i en annan säng än vår. Bandet till henne är så oerhört starkt, när jag är på jobb utan henne känns det som att jag saknar en del av mig själv.
Och nu vill jag inte ligga ensam i en säng och skriva längre, jag vill ut till mitt barn!
Frilansförälder 