Agnes har somnat och jag sitter i köket och tänkte jobba undan lite. Slets mellan tillfredsställelsen att få undan jobb och tillfredsställelsen att ligga kvar i mörkret med en varm sovande bebis. Om inte förnuftet talat om att det är inte skönt att sova en hel natt i jeans hade alternativ två vunnit lätt.
Är nu inne på andra jobbveckan och tycker det går rätt bra. Kortsiktigt blandas med långsiktigt, högt med lågt. Det går som vanligt långsamt men ändå framåt. Idag har jag jobbat med att sätta ihop en styrelseutbildning åt Musikcentrum Öst, köpt noter åt vokalensemblen jag leder, börjat på ett säljbrev för körsång som företagsevent, ätit lunch med en vän och gammal bandkollega och äntligen hämtat hem mitt keyboard, kört en kraschkurs i körarrangering via telefon och övat inför begravningen som jag ska sjunga på om några dagar. Omväxling förnöjer.
Men mest har jag gosat i soffan, byggt klossar, matat med ostskivor, läst böcker, sjungit med i Hallå där köp blåbär-skivan och snusat bebislukt i nacken. Det har verkligen blivit tydligt för mig förra veckan hur jobbigt jag tycker det är att vara ifrån henne. Det är som att lämna en kroppsdel hemma, jag känner mig inte hel.
Men att det är så jobbigt gör det också lättare för mig att hålla riktningen. Största möjliga intäkt med minsta möjliga Agnesfrånvaro.
Och bara att skriva det här gör att tillfredsställelsen att få undan jobb just utkonkurrerades av att få sova bredvid varm bebis. Nu får det vara slutjobbat för idag.
Frilansförälder 