Igår i väntrummet på BVC samtalade jag med en okänd mamma om sånt man numera brukar kallprata om; utvecklingsfaser, mat och förskolestart. När jag sa att vi inte tänkt låta Agnes börja på förskola förrän hon är två år sa den okända mamman, som visade sig vara förskolelärare, att det var den optimala åldern för att börja och att hon önskade att alla föräldrar hade den möjligheten. Glad i hågen gick jag därifrån, stärkt i min tro på sen förskolestart. Det är så fantastiskt att vi har den möjligheten, att jag kan styra min tid precis som jag vill.
Senare på kvällen skulle jag åka och simma och kom inte iväg förrän vid sextiden. Jag brukar alltid vara där på förmiddagarna när det är folktomt och blev lite överraskad över att bassängen var fullständigt smockad med folk. Just det ja, det är nu alla är hemma från jobbet.
Efter femhundra meters irritation över trängseln tyckte jag det fick räcka med negativa känslor. Bastun var alldeles för välbesökt och högljudd för att vara avslappnande och omklädningsrummet var fullt av småflickor och deras stressade mammor. Sällan har jag varit så snabb ut.
På tunnelbanan hem tänkte jag igen på friheten som egenföretagare. Jag behöver inte vara i simhallen samtidigt som alla andra, jag kan välja när och var jag vill jobba och när jag vill vara ledig. Jag kommer alltid kunna planera jobbet efter mina barn. Den här friheten är något jag sätter högre och högre värde på.
Frilansförälder 