Hur kan man välja att bli frilans?

frihet

Häromdagen hamnade jag i en diskussion om att man ska vara hemma när man är sjuk, en åsikt jag egentligen delar men tycker det är komplext som egenföretagare. Dels blir det väldigt ekonomiskt kännbart att utebli från uppdrag men framförallt så finns det ingen som täcker upp för en om man blir sjuk. Min motpart höll inte med om detta och tyckte att eftersom jag fått erbjudande om fast anställning  men tackat nej så hade jag satt mig i sitsen själv. Därefter uppmanades jag att ta ett fast jobb.

Först blev jag helt ställd, sen upprörd. MEN OM MAN INTE VILL DET DÅ??!! INGEN SKA TVINGA MIG!! vrålade min inre anarkist, beredd att rusa upp på barrikaderna. Sen tog jag ett djupt andetag och tänkte att påståendet är inte så konstigt egentligen. Utifrån måste det ju verka väldigt märkligt. Hur kan man frivilligt välja bort fast lön som kommer varje månad, sjukpenning efter en dag, föräldrapenning bara genom att lämna in en underskriven blankett till sin arbetsgivare, sociala avgifter som arbetsgivaren bara betalar, deklaration med ndast ett klick? Hur kan man föredra otrygghet och byråkratiskt merarbete?

Det var inte så att jag planerade att bli egenföretagare. När jag pluggade på musikhögskolan var siktet inställt på att bli folkhögskolelärare i piano, musikteori och musikhistoria och jag riktade min utbildning mot att få en sådan framtid. Sista året i Piteå hade jag pusslat ihop drygt åttio procent på ett gäng timanställningar som musiker, pianolärare och körledare och tyckte att det där med anställning kändes rätt trevligt. Hade fått in en rejäl fot på Framnäs Folkhögskola och blev erbjuden större tjänst på Musikhögskolan, men kände att om jag inte ska fastna i Piteå så måste jag flytta nu innan jag hinner rota mig på riktigt. Jag kan ta ett annat jobb i väntan på folkhögskolejobbet, det viktigaste är att jag rör på mig

Så jag tog en väns tjänstledighets-vikariat i en församling på Gotland och vantrivdes i ett år med min fruktansvärda chef. Aldrig mera anställd, var domen efter det året. Nog kunde jag se att det fanns andra arbetsplatser där man hade bra chefer, men det fanns inte i min värld. Nu skulle jag sköta mig själv, ingen skulle bestämma vad jag skulle göra.

När jag hållit på och frilansat i ett drygt halvår och började få in små fötter i Stockholm dök emellertid ett folkhögskolejobb upp, som ansvarig för musiklinjen på Åsa Folkhögskola utanför Katrineholm. Perfekt tyckte jag, här kommer drömmen! Jag sökte, kom på intervju och fick reda på att det stod mellan mig och en annan. Under tiden hade jag dock börjat fundera på om jag ville ha tjänsten. Arbetet verkade jätteroligt, men heltid på landet utanför Katrineholm kändes inte helt oproblematiskt. Skulle det funka att pendla från Stockholm? Hur skulle det gå att bygga upp en frilansverksamhet vid sidan av? När jag fick veta att jag inte fått tjänsten kändes det mest som en lättnad. Frilansare och egenföretagare hade redan börjat kännas som det rätta.

Varför det då?

En av anledningarna är bredden. Jag har svårt att tänka mig en anställning där man kan få in alla de saker som jag vill jobba med. Det finns ingen arbetsbeskrivning som styr mitt arbete, utan jag kan testa helt fritt och kasta mig mellan olika verksamheter.

En annan tung anledning är att det är jag som skapar min egen verklighet. Det finns ingen som ger mig jobb, jag fixar dem själv. För mig är det en enorm tillfredsställelse att vara min egen lyckas smed och skapa min egen framgång. Den här entreprenörrollen, som många konstnärer ser som ett nödvändigt ont för att få vara konstnärer, den passar mig som handen i handsken.

Men den största anledningen är friheten. Jag vet inte varför det är en så stark drivkraft att få bestämma själv, att ingen ska tala om för mig vad jag ska göra, men det är enormt viktigt för mig. Den här friheten ger mig också väldigt mycket livskvalitet. Jag kan jobba när jag vill och var jag vill, slipper trängas på tunnelbanan i rusningstrafik eller i simhallen på kvällarna. Och framförallt, jag kan anpassa jobbet för att kunna vara med mitt barn så mycket som möjligt. Tyckte det var jobbigt förut att alla andra i mammagruppen kunde hänga i bebisbubblan medan jag var tvungen att gå och jobba för att få ihop ekonomin, men nu tycker jag det bara är fantastiskt. Vi kan fortsätta leva  i det här lugna tempot.

Det är klart att det finns stora utmaningar också och ibland undrar jag vad jag håller på med. Ska jag inte bara ta en anställning så blir allt så mycket enklare? Sen går jag igenom mina argument för att fortsätta vara frilans och sen känns allt bättre. Har inte släppt folkhögskoletanken utan tänker att om det är meningen så kommer det komma ut en flexibel deltidstjänst som jag kan kombinera med fortsatt frilansande. Det vore en trevlig balans.

 

En reaktion på ”Hur kan man välja att bli frilans?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s