Äntligen i mål! Emil har i tretton dagar varit borta på jobb nästan hela tiden och jag har haft nästan ensamt ansvar för barn och hem parallellt med ett gäng uppdrag som skulle ros i hamn. Producerat och dirigerat en körföreställning, kompat en barnkörskonsert, undervisat ett gäng elever, genomfört ett kör-event (med mamma som barnvakt) samt haft deadline på en text till en antologi på temat ”musiker och mamma”. Rätt trött men ändå mycket nöjd över att det gått vägen. Uppdragen är levererade, hemmet upprätthåller ändå en viss standard och det är så otroligt roligt att hänga med Agnes som utvidgar sitt universum för varje dag. Så häftigt att följa.
Jag känner tack och lov inte igen mig i många föräldrars berättelser om att de känner sig otillräckliga. Får ganska ofta jobba för att inte tvivla på min kompetens som musiker (vilket egentligen är helt befängt), men som mamma finns inte tillstymmelse till sådant. För mig krävs det så lite för att känna mig som värsta supermamman. Det är så skönt att ha landat så totalt i en roll och känna sån säkerhet i den.
Supermamman är dock alldeles för trött för att skriva nåt längre inlägg och definitivt för trött för att jobba mer idag, så medan barnet sover och mannen är på gymmet kanske man skulle lägga upp fötterna, ta en kopp te och läsa lite?
Frilansförälder 