Hemma i Sthlm igen efter en fin vecka i Dalsland. Fint att träffa Emil igen men lika jobbigt som vanligt att fara ifrån Ödskölt. Vilken lyx för både mig och Agnes med detta hus, denna stora trädgård och sjön alldeles intill.
I lördags fyllde jag år och firades storstilat med hemmagjord jordgubbstårta, strålande sol och mängder av gratulationer via telefonsamtal, mess och Facebook. På morgonen när jag låg och väntade på födelsedagssång roade jag mig med hjälp av gamla anteckningar i telefonen att tänka tillbaka på tidigare födelsedagar och vad jag tänkt och känt vid den tiden. Ett återkommande tema var osäkerhet kring karriären. Vad vill jag göra? Varför går det så långsamt? Jag är så bred, kan jag något bra egentligen? Vad är det som är jag? När ska det lossna? Runt runt runt i en seglivad spiral.
Det slog mig då att det inte känns så längre. Nu är det på rätt väg. Att skapa Frilansföräldern och bygga karriären utefter den identiteten var ett riktigt smart drag. Det här året har gett mig en tydlig riktning, tydliga verksamhetsområden (frilansmusiker, undervisning, körverksamhet och styrelseuppdrag ) och tydliga värderingar att hålla mig till. Dessutom hävdar min mamma att jag får lika mycket gjort nu som innan jag fick barn fastän jag bara jobbar halvtid och nästan alltid har en liten fröken i närheten. Dötid göra sig icke besvär.
Skål för att vara på rätt väg! Men först ta hand om fläckarna som uppkom då delar av frukosten hamnade på golvet. FrilansFÖRÄLDER var det ja.
Frilansförälder 