En vecka med frilansföräldern

Måndag morgon klockan sju. Försöker smyga mig upp ur sängen för att få lite jobb gjort. Styrelsemöte med Musikcentrum Öst idag och jag har inte hunnit förbereda en presentation jag ska göra.

Hinner värma en kopp te och slå igång datorn innan ett utdraget maaammaaa hörs från sovrummet. Den sömndruckna pappan försöke prata och gosa men just nu är det bara mamma som gäller. Jag hämtar Agnes, gosar lite, plockar fram några leksaker och sitter med henne fram tills hon har börjat leka själv. Därefter tillbaka till datorn. Hinner börja lite innan jag får en bok lagd i knäet och en uppfordrande blick. Ska pappa läsa? försöker jag. Nä-ä. Mamma schäscha.

Vi läser bok några varv när det plötsligt kommer ett sms från en vän och frilanskollega som behöver bolla en sak lite akut. Ringer upp medan Agnes får kolla på teletubbies och mysa med pappa i soffan, men det dröjer inte länge förrän någon kravlar upp i mitt knä. Plötsligt känner jag hur allting blir väldigt blött och varmt och inser att hennes blöja sitter snett. Inte ett plagg är torrt. Dags att runda av samtalet, byta kläder, pussa barn och gå på möte.

****

Tisdag förmiddag. Emil och Agnes är på promenad och jag producerar stäminspelningar i en rasande fart. Tanken är att de ska gå till en 4H-gård och titta på djur och att jag ska få några timmar ensam för att kunna bränna av sånt jobb som inte kan göras med en pratglad ettåring hemma.

Emil ringer. Det är lite ynkligt och mycket prat om mamma just nu, känns som ett osäkert kort att gå till 4H-gården. Kom hem, säger jag. Stäminpelningarna kan vänta, Agnes är alltid viktigast. Strax hör dem utanför dörren och bereder mig på att stänga av jobbhjärnan. Öppnar dörren och möts av ett stensovande barn som slocknat på vägen hem. På med jobbhjärnan och effektiviteten igen och jobba tills hon vaknar!

***

Onsdag morgon vid frukostbordet. Det ska komma en elev om en stund och vårt hem är inte alls redo för det. Inte vi heller.

Ok, det viktigaste är att det inte blir stressigt för Agnes. Jag och Emil äter i skift för att hennes frukost ska få ta den tid det tar. Stoppar in allt som jag inte hinner sortera i sovrummet, stänger dörren och kör en mycket rationell dammsugning. Emil röjer frukost och fixar sig själv, jag fixar Agnes. Liten matsäck, jacka och sandlådeleksaker nedpackade i vagnen, puss hejdå, vinka till mamma! Ingen som vet att jag har sovit i det här linnet, första bästa tröja, jeans istället för mjukisbyxor, fläta om håret. En minut till godo. Där kommer eleven!

***

Torsdag eftermiddag, mitt på Valhallavägen. Har fått vikariat fyra dagar i rad i Oscars församling och befinner mig just mellan begravning och barnkörer. En kvarts promenad mellan kyrkorna  för att försöka hinna ställa om mentalt. När de två barnkörerna är klara är det dags att åka till Nacka och leda vokalensemble. Nio timmar borta från Agnes, så länge har jag aldrig varit borta förutom när jag var på Färöarna. Försöker vända den ledsna tanken mot en glad, att det är helt fantastiskt att jag nästan aldrig behöver vara borta från henne så länge.

***

Fredag lunch på spårvagnen ut mot Djurgården och ännu en begravning. Musik som jag kan (visor denna gång, roligt!) och en solist som ska sköta sig själv. Ett lätt jobb idag.

Idag hade jag och Emil pratat förbi varandra och lyckats boka in jobb på varsitt håll. Lite jobbigt när det upptäcktes, tur att Emils mamma tyckte det var en sån lyx att komma ner från Luleå och hänga med sitt barnbarn en helg . De dagliga videosamtalen med farmor i en veckas tid verkar gett resultat, Agnes vinkade glatt när jag skulle gå och verkade vara helt nöjd över att vara ensam med farmor en stund.

Framme i Djurgårdskyrkan och gott om tid för att hinna landa mentalt. En man kommer fram, presenterar sig som solisten och undrar om jag hört hans meddelande på telefonsvararen om att han önskade pianokomp istället. Just fasen, fyra nya meddelanden på telefonsvararen igår som jag fick mess om men som sen rationaliserades bort i småbarnsfiltret. Skit också.

-Du får ursäkta, säger jag. Jag driver företag med en ettåring hemma och saker faller ibland mellan stolarna. Men vi löser det! Har du noter? Strålande. Vill du att jag transponerar? Inga problem! Jag spelar ett litet förspel här så att du kommer in. Sjung precis som du vill så följer jag dig. Nu kör vi igenom det hela en gång, det hinner vi!

Mannen ser oerhört imponerad ut.

***

Lördag eftermiddag i en korvkiosk på Strandvägen. Tre dop och ett bröllop i rask följd kräver rejält födointag och jag, som normalt sett är rätt noga med vad jag äter, prioriterar inte att bränna energi på att fundera ut nån vettig mat. En stor låda pommes frites duger alldeles utmärkt just nu.

Jobbade precis med en duktig och trevlig sångerska som också var frilansare och småbarnsförälder. Hon hade fått lämna sina barn på dagis när de var ett år och kommenterade det med att ”det är inte optimalt, men vad ska man göra…” Jag har hört precis samma kommentar från fler den närmaste tiden och känner sån tacksamhet för att jag och Emil är helt överens att vänta tills Agnes är åtminstone två år. För mig är det så värt allt pusslande att hon får vara hemma med oss.

***

Söndag kväll hemma i soffan. Emils mamma har åkt hem till Luleå och nu väntar det obligatoriska söndagsmötet. Vi festar till det med en folköl och en överbliven påse chips och plockar fram almanackorna.

Söndagsmöte, denna logistiska livlina som håller oss på banan. Vad behöver vi få gjort, vem ska jobba när och var, hur pusslar vi ihop det, när ska vi träna, vem lagar middag vilka dagar?

Som vanligt tar mötet alldeles för lång tid. Agnes kommer med x antal böcker som ska läsas och vi fastnar i analyser om arbetstid och träningsupplägg. Emil börjar tappa fokus och effektivitetsmaskinen Björnerås börjar bli rastlös. Känner att förbättringspotentialen är stor inom detta område. Nästa vecka är det 30 minuters möte och förberedda delegater som gäller!

***