Jag är på frilansförälderturné. Vox Ancoraes höstturné blev bara två konserter men lämpligt nog på ställen där Emil har släkt, varpå han och Agnes utan problem kunde följa med. Således är väskan packad med såväl medeltidsklänning och noter som blöjor och regnställ och rep och konsert har varvats med familjemiddagar och hopp i vattenpölar. Konserten i Hortlax kyrka i fredags gick bra och imorgon lämnar vi Luleå för Sollefteå, ytterligare en konsert och umgänge med Emils morbrors familj.
Jag hade hoppats kunna jobba under den här trippen, men utöver rep och konsert har jag inte fått gjort ett jota. Däremot har jag varit väldigt mycket förälder till den här fantastiska 1,5-åringen som kommunicerar med två- och treordsmeningar, sjunger Bä bä vita lamm trettiofem gånger i timmen, kör racer med sin Briovagn och som är ytterst fascinerad av tåg. Så himla häftigt att vi verkligen kan prata med varandra nu och hur tydligt hon kan kommunicera sina tankar, önskningar och behov.
Det har succesivt slagit mig vilken föräldra-aktivist jag blivit på de här 1,5 åren. Det pratas vitt och brett från politiskt håll om rätten till heltids förskola för alla (även för nyblivna storasyskon vars föräldrar är föräldralediga med nya bebisen) men rätten till att få vara med sina barn slås det inte alls på stora trumman för. Nån gång när det inte är mitt i natten ( vilket det är nu) ska jag fördjupa mig mer i ämnet, men nu nöjer jag mig med att säga att jag är inte med på det där tåget som förespråkar förskola från ett års ålder. Inte heller tror jag att det krävs två heltidstjänster och långa dagar på förskolan för att få ekonomin att gå ihop. I de flesta fall handlar det om vilka val och prioriteringar man gör, vad man räknar som mest värt i livskvalité.
Tack och lov har jag en man som tänker och känner likadant som jag i de här frågorna. I torsdags bestämde vi oss således för att ytterligare skjuta på Agnes förskolestart (fast vi vill ju ha henne hos dagmamma) ytterligare en termin så att hon är närmare 2,5 år när hon börjar. Det hade säkert gått bra att börja när hon fyllde två, men vi känner båda så starkt att vi inte vill lämna bort henne utan att hon ska kunna leva dagarna i sin egen takt. Logistiken och effektiviteten kommer nå nya nivåer när Emil utöver sitt deltidsjobb och sin tonsättarkarriär också ska börja plugga, men beslutet känns väldigt bra i magen.
Nu måste jag sova. Godnatt!
Frilansförälder 