Då var det dags igen, två dygn på Färöarna med de nordiska kulturbyråkraterna. Sitter på planet med en förväntansfull känsla i magen och ska strax läsa in mig på alla handlingarna till morgondagens möte med styrelsen för Nordens Hus.
Allt känns lättare den här gången än när jag var på Färöarna i april. Förra gången hade jag med mig en halv garderob för att jag inte visste hur jag skulle klä mig, denna gång ryms den minimalistiska (men ändå innehållande allt jag kan tänkas behöva!) packningen i handväskan. Förra gången fick jag smyga iväg i varje paus och pumpa ur, nu tror jag inte den nedpackade bröstpumpen alls ska behövas. Förra gången hade jag stor ångest över att åka ifrån Agnes, det har jag inte alls nu. Lite känns det, men vi sitter ihop ändå. Fick en puss, en kram och ”heddå mamma” innan hon kröp ner under filten bredvid Emil och tittade på Drömmarnas trädgård på telefonen. Mitt stora barn.
Nu ska vi lyfta!