I sex dagar har jag skrivit på det här inlägget. Lagt till, suddat ut, skrivit om. Blivit avbruten av ivriga mammarop och framförallt varit för trött och förkyld för att orka tänka en tanke till slut. Men skam den som ger sig.
Kära 2016. Tack för att jag efter många år av förvirring äntligen landat i en tydlig yrkesmässig identitet med bredden i fokus. Tack för större professionalitet och säkerhet, bättre paketerade tjänster och ökad förmåga att kunna ta betalt.
Tack för två besök på den gröna ön mitt i Atlanten med styrelsemedlemmar från hela Norden. Tack för upptäckter och insikter om mig själv och min kompetens. Tack för medeltidsklänningar, kontrapunktisk stämföring och en fullsatt Visby Domkyrka när Vox Ancorae hade konsert. Tack för den stora utvecklingen mitt pianospel och framförallt min röst har gjort.
Tack för att jag nästan aldrig längre är stressad och ändå lyckas prestera bra resultat. Tack för att företagets omsättning för 2016 landade på 230 000 kr fast jag fortfarande bara jobbar ungefär halvtid.
Och tack tack tack för all den tid jag har fått tillbringa med Agnes. Alla vardagsstunder som i hennes sällskap blivit små magiska äventyr. Tack för att vi har möjligheten att låta henne vara hemma och bestämma takten på dagarna. Känns det bra får hon börja några timmar hos dagmamma (som vi helst vill ha) i augusti när hon är 2,5 år, annars får hon vara hemmabarn ytterligare ett tag. För oss är det värt allt pusslande.
2017. Hittills har jag bara sett dig genom förkylningens och den tillhörande trötthetens dimmiga glasögon, men jag tänker på dig med förväntan och tillförsikt. Emil ska börja plugga och deltidsarbetet med fjorton timmar borta två eller tre dagar i veckan byts ut mot heltidsstudier. En omställning som ger vissa utmaningar men framförallt öppnar många möjligheter. Ett steg i helt rätt riktning.
Jag ser fram emot framgångar såväl solo som med mina ensembler. Vill jobba mer med barn och ungdomar, blåsa liv i det vilande Israelprojektet och åka till Färöarna inte bara som styrelsemedlem utan också som konserterade musiker. Undervisa på folkhögskola och få fart på körsång som teambuilding. Komma in i Eric Ericsons kammarkör, min sånglärare tycker jag ska satsa på en första sökning redan i vår. Lägga mer tid och kraft på bloggen och Instagram. Få fler styrelseuppdrag med bra arvode. Dubbla omsättningen och ha 100 000 kronor på företagskontot innan räkningarna och hyran ska betalas. 64 000 kr på kontot är rekordet nu, 100 000 är inget jättesvårt mål att nå.
Jag vill egentligen inte gå upp så mycket mer i arbetstid utan satsar på mer välbetalda jobb. Resten av tiden vill jag vara med min familj och kanske träffa nån vän ibland. Och träna. Och läsa böcker.
Förkylningsdimman börjar så sakteliga lätta. På måndag börjar jag jobba igen. Förväntan och tillförsikt.
Frilansförälder 