Måndag morgon. Klockan ringer och Emil går upp till sin första skoldag på statistikprogrammet. Jag ligger kvar med dig liggandes tvärs över mig som en stor värmekudde. Tänker på vilken lyx det är för oss alla, att du nästan alltid får sova så länge du vill. Inga tider som måste passas, ingen morgonstress. Ska den ena föräldern iväg och jobba är den andra alltid hemma med dig.
Du vaknar efter en stund, busar med mig i sängen och hoppar sedan ned på golvet och går ut i köket. Efter frukosten ägnar du all din uppmärksamhet åt dina små trädjur som radas upp i prydlig ordning på soffan. Jag sitter i fåtöljen bredvid och hinner både koppla upp jobbhjärnan och skicka flera mail från telefonen under tiden trädjuren åker lastbil, badar (utan vatten) i militärgröna kåsor, spelar xylofon på en färgglad del av Brio-järnvägen och hoppar studsmatta på en plastbit. Fantasin flödar. Jag får vara med ibland när du kommer och vill ha hjälp med att stoppa in ett djur i förarhytten på lastbilen, men annars är det här din egen magiska värld.
Vi går ut en sväng i skogen på andra sidan vägen, klättrar upp på det lilla berget och tittar på skolbarnen som åker pulka. ”Nu Annes gå hem igen” säger du efter en stund och jag tänker återigen på lyxen vi har, att du kan få bestämma takten och innehållet på våra dagar.
Väl hemma igen försöker jag öva lite inför ett jobb, men du tycker jag ska sjunga Klappa händerna när du är riktigt glad istället. Om och om igen. Efter en stund, när du dansat färdigt till sången, provar jag att byta låt utan att säga något och nu går det bättre. Till och med så bra att jag inte får lämna pianot. ”Nej, mamma spela pjano!” säger du uppfordrande när jag försöker smita iväg för att värma en tekopp i mikron. Det är bara att lyda.
Den senaste veckan har tankarna snurrat kring logistik, framtida barnomsorg och hur jag vill att mina dagar ska se ut. Kanske blir det bra med barnomsorg i framtiden men just nu känns det helt fel i mig att lämna bort dig flera timmar om dagen. Jag står och bäddar sängen när insikten kommer att jag vill att mina dagar precis som idag. Just nu vill jag ha uppdrag där jag kan göra nästan allt hemifrån och sen vara borta några få timmar. För jag vill ju bara vara med dig.
Frilansförälder 