Framtida förskolefunderingar

img_5521

Lördag morgon. Emil har gått till jobbet och Agnes sover i min famn. Idag är en helt tom dag, skönt och välbehövligt för både mig och barnet.

Trött men glad efter denna roliga men intensiva vecka med nästan ingen administration alls utan bara fokus på konstnärlighet och kreativitet. Repvecka med Amabelli, pianolektion, artistmöte på Musikcentrum, dirigering både med Vivere och ett inhopp för min gamla kör. Igår hade Amabelli en mycket uppskattad minikonsert på Sunnivas trettioårsfest och på söndag ska Vivere spela in hela dagen. Fullt ös.  Parallellt med detta har Emil jättemycket i skolan, två dagar på sitt deltidsjobb, flera rep och konsert på söndag. Tack Gud för god logistisk förmåga och ett barn som tycker om att följa med sin mamma på jobb. ”Sunniva spela nyttelhajpa, mamma spela pjano å Annes vaja med!” konstaterades det glatt när Sunniva knackade på dörren inför veckans första Amabelli-rep.

Mitt i detta logistiska pussel kom det sms från Stockholms stad om att Agnes hade fått förskoleplats på vårt tredjehandsval med start i augusti och att vi  skulle svara snarast. Väl inne på barnomsorgs-sidan visade det sig att vi hade tre dagar på oss att bestämma oss. Om vi tackade nej till alla erbjudanden skulle vi åka ur kön, upplyste Stockholms Stad på sitt charmerande vis. Ja, de skrev faktiskt så. Kanske borde Stockholms Stad skicka sina tjänstemän på kurs i hur man utrycker sig trevligt och proffesionellt.

Vi behövde dock inte tre dagar utan cirka fem minuters diskuterande  för att bestämma oss för att tacka nej till platsen, medvetna om att vi då kanske inte får någon plats alls till hösten. När jag tryckte på knappen  kändes det helt rätt. Tio minuter senare slog tvivlet till med full kraft. Gjorde vi verkligen rätt? Är det bästa alternativet för Agnes att vara hemma? Förvägrar vi henne något om vi inte låter henne börja på förskola?

Jag gick in på förskolans hemsida. Allt såg fint ut och de verkade ha mysiga dagar. Men det fanns ingenting de gjorde som inte jag eller Emil själva gör med Agnes redan nu.  Dessutom i en lugn miljö där hennes behov och tempo får styra. Det enda som inte finns här hemma naturligt är andra barn,  men det är inget problem att lösa och än så länge tycker hon att andra barn är roliga i ungefär en kvart innan hon går iväg och leker själv.

Varken jag eller min bror gick på dagis och min syster började när hon var 4,5 år för att hon bara gick runt hemma och väntade på oss hela dagarna. Successivt har det börjat spira en liten dröm i mig att jag vill ge det samma till Agnes och eventuella framtida syskon. Frilansförälderfrågan ställs verkligen på sin spets. Är det möjligt att bygga en framgångsrik musikkarriär och samtidigt låta barnen vara hemma tills de börjar skolan?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s