På tunnelbanan hem efter att ha lett rep med Vivere. Var trött och opepp när jag åkte dit men det blev ett väldigt bra rep. Det var ju det där med att vara proffs, man trycker på on-knappen och kör.
Proffs ja. Sen jag gjorde den insikten för en dryg vecka sen (och bloggade om det här) har jag känt att det är nog bra att ta nytt avstamp i vem jag är. Jag är inte ung och idealistisk längre, jag är en trettiotreårig småbarnsmorsa. Hur mycket gamla idéer om mig själv släpar jag med mig? Om jag struntar i vem jag varit historiskt, vem är jag idag?
För fyra år sen blev jag antagen till ett inkubatorprogram och fick där skriva någon slags analys om vem jag var som person och företagare och hur jag tänkte mig framtiden. Jag har rotat fram det dokumentet, kopierat frågorna och svarar på dem på nytt. Vad brinner jag för? Vad är mina styrkor och svagheter? Vad gillar jag att göra? Hur tänker jag mig framtiden och hur ska jag nå dit?
Det är hur många frågor som helst och jag har bara hunnit en bråkdel, men redan nu framträder en ny bild av mig. Saker jag förut brann för är inte längre så viktiga och mina åsikter, prioriteringar och framtidsdrömmar skiljer sig markant från den jag var innan Agnes föddes. Det är kanske inte helt oväntat men ändå väldigt spännande. Vem kommer träda fram när dokumentet är klart?
Nästa station Alvik. Dags att kliva av.
Frilansförälder 