Balans

I två veckor blev det alldeles tyst på bloggen. Mycket jobb av mer akut karaktär, en segdragen förkylning som aldrig ger med sig , påsk i Dalsland… men den största anledningen till denna oplanerade bloggpaus var ett oväntat mentalt motstånd. Jag har börjat skriva inlägg men fått lägga ner det då det inte kommit några ord. Försökt igen men plötsligt kommit på mig själv med allsköns prokrastinering. Nåt lurt är det, jag som verkligen brukar gilla att blogga. Varför detta plötsliga motstånd?

Dagen efter jag skrev det förra blogginlägget blev jag vald till ordförande för Musikcentrum Öst, en artistagentur och kulturpolitisk aktör såväl regionalt som nationellt. Några års investering som engagerad styrelsemedlem gav utdelning i ett ordförandeskap och en ny plattform att verka genom. Glad i hågen åkte jag hem efter mötet och planerade att skriva ett blogginlägg om hur man hanterar den ständiga balansen mellan kortsiktigt och långsiktigt tänk, mellan uppdrag som ger pengar nu och tidsinvesteringar som efter långsiktigt arbete förhoppningsvis ger större framgång och mer pengar. Att ständigt få köra två parallella spår och undvika att fastna i bara ett av dem. Nu kändes det ju som jag lyckades riktigt bra på den fronten.

Eller? Hur går det med min egen balans egentligen? Tankarna började snurra. Hur får jag egentligen tid till mitt långsiktiga arbete? Att jobba kortsiktigt går jättebra med Agnes hemma, men det långsiktiga stryker ofta på foten. Har en lång lista med projekt jag vill ta tag i för att komma vidare i karriären men det går väldigt långsamt framåt med den. Borde Agnes vara i barnomsorg i alla fall? Men vi är ju övertygade om att hon än så länge mår bäst hemma!

Och så vidare i rakt nedåtgående spiral med visst mått av självömkan. Det blev inget blogginlägg den dagen och inte den efterföljande heller. Och sen var det liksom kört, varje gång jag försökte närma mig frågan blev det alldeles tomt i huvudet. Jobbig fråga att ta tag i! signalerade hjärnan och fällde ner säkerhetsgrindarna. Vi kör lite Facebook-prokrastinering istället!

Drygt två veckor tog det, men nu har jag medelst mental slägga och stenhård disciplin tagit mig igenom säkerhetsgrindarna och tittat på den här jobbiga frågan om balans. Faktum är att det går rätt bra, jag måste bara skärpa mig och hitta strategier för vissa områden. Våga avsätta mycket mer tid för det långsiktiga, det kommer löna sig ekonomiskt i slutändan. Sätta deadlines även om det egentligen inte finns några. Hitta en lösning för att då och då få vara ensam en stund (det får jag nu också men då är det nästan alltid något av mer akut karaktär som måste fixas) och få jobba med det som kräver mer reflektion.

Nu vaknar någon därute i soffan, precis när blogginlägget är färdigt. Tack Agnes för dagens perfekta timing. Nu kan jag gå och vara mamma på heltid igen.