Det efterlängtade tillståndet är äntligen här. Från igår och i flera veckor framåt har jag inget akut som hänger över mig utan har all tid i världen att öva, komponera och arbeta med de projekt jag tycker att jag aldrig har tid för. Som jag längtat efter detta.
Förväntade mig en fullständig kaskad av kreativitet, men inget hände. Jag har lallat runt, druckit hinkvis med te och fått ytterst lite jobb gjort. När Agnes sover brukar jag normalt sett bränna av arbetsuppgifter på löpande band, nu fick jag skrivet tre meningar som jag sedan suddade ut. Blev riktigt irriterad på mig själv vid arbetsdagens slut. Om det är så här jag egentligen vill ha mina dagar, varför får jag inget gjort? Var är min vanliga effektivitet?
Nån timme senare, under en promenad i regnet, trillade poletten ner. Jag är så ovan att jobba så här då jag nästan alltid behöver vara en effektivitetsmaskin. Kreativitet kan inte alltid forceras fram. Ha tålamod och vänta så kommer den.
Så nu väntar jag med spänning på kreativiteten. Kanske kommer den med full kraft imorgon? I väntan på det tar jag ännu en kopp te och pussar på den lilla sjungande jukeboxen som ligger i mitt knä. Just nu är det Mors lilla Olle på repeat.
Frilansförälder 