Tankar på tåg

Nattåget glider genom Norrlands inland. Vi drog högvinsten och har fått en tom kupè hela kvällen. Lekt lite, pratat lite, druckit lite vin för att fira att Emils nya körstycke är ivägskickat till beställaren. Nu sover barnet på min arm i den smala liggvagnsbritsen och jag tittar på skogens siluett genom fönstret. Tack och hej för fem dagar hos Emils familj i ett snötäckt Luleå.

Nu måste ju kreativiteten komma snart, tänkte jag innan avfärd och packade ner noter, block, kamera och inspelningsapparat i resväskan. Där har de sedan legat helt orörda. En och annan insikt har sipprat fram under några ensamma promenader, men kreativiteten lyser ännu med sin frånvaro. Har knappt spelat en ton och inte skrivit en endaste rad eller ens tänkt något på framtida projekt.

Men kanske ser den bara tiden an, kreativiteten. Imorgon, strax efter att nattåget anlänt Stockholms central, börjar Amabellis repdagar. Denna gång ska vi producera ljudinspelningar och en film att använda i marknadsföringssyfte och förhoppningsvis är kreativiteten då i högform.
Amabelli är den första ensemble där vi helt delar framtidsvisionen. Innan har det oftast varit jag som velat satsa högt medan mina kollegor haft andra ambitioner. Med Amabelli har vi båda lika höga mål med ensemblen och det är så otroligt skönt. Vad gör det då att arbetet går ganska långsamt?

Tåget är snart i Umeå. Dags att utnyttja den lilla stunden av mobiltäckning och publicera det här inlägget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s