Vikten av dålig underhållning

Läser i DN att föräldrar sätter sina barn på förskolan allt tidigare. En av de intervjuade föräldrarna säger att det har blivit så svårt att underhålla dottern på 1,5 år, det är bäst att hon får börja förskolan nu.

Och jag tänker att vilka olika världar vi lever i, jag och den här mamman.

I min värld tycker barnet att det är jättespännande att laga mat, gå med återvinningen eller moppa golvet. En liten promenad över vägen för att plocka vitsippor i vår lilla skog blir ett stort äventyr. I min värld räcker det med att jag bara sitter på en stol i trädgården alltmedan Agnes skrider runt i sitt trädgårdsrike, vattnar alla blommor (utan vatten) med en liten vattenkanna och då och då matar mig med ekollon och löv. Nej förlåt, det var ju pannkakor och sylt.

I min, eller snarare Agnes, värld är inget vad det ser ut att vara. Mitt gamla kontokort blev nyss en bok, en skål med klossar är ett bollhav och visparna till elvispen är goda glassar. På kvällspromenaden runt kvarteret får jag höra om lejon som gömmer sig i buskarna och att det är någon som stryker på månen.

I min värld går jag förbi en förskola och får ont i magen vid tanken på att lämna bort mitt barn. Den känslan blir bara starkare ju äldre hon blir. Nu har vi skjutit på förskolestarten igen så att hon ska börja när hon är tre. Vi får väl se om hon börjar då eller om vi kan pussla lite till.

Kära andra mamma, jag kanske har ett extremt lätt barn men jag tror inte att du behöver underhålla ditt barn så mycket. Det räcker med att bara finnas där, låta barnet hänga med i vardagssysslorna och bekräfta att du hör ditt barn när hen vill något. Kan du sedan stå ut med att barnet vill bygga koja varje gång ni ska bädda sängen eller att det kan hamna oanade mängder oregano i bröddegen, ja då är din lycka gjord.

7 reaktioner på ”Vikten av dålig underhållning

  1. Helt rätt tänkt. Vi stressar iväg våra små till förskola alltför tidigt idag. Den missen gjorde jag med min äldsta pojk men var tyvärr tvingad av ekonomiska själ. Med de fyra yngsta var jag hemma tills minstingen blev 6 år och började förskoleklass. Jag har aldrig ångrat den tiden. Den är så kort och kommer aldrig igen. Som du skriver, upplev äventyr med barnen. De finns överallt.

    Gilla

  2. Ja tänk vad bra barnen skulle ha det bra om alla föräldrar resonerade som ni:)
    Nu får inte ens barnen vara hemma för att bygga upp en relation med sina små syskon.
    Mestadels av föräldrar idag, lämnar sina barn i barnomsorgen så mycket dom bara får
    Har jobbat inom barnomsorgen i 34 år, idag är den egna tiden viktigare ( ego)än att ge tid till sina barn. Förr var det viktigt att ta hand om sina barn..Lära dom rätt och fel. Idag ska man tydligen ha barn men inte behöva ta hand om dom själv.
    Det är tydligen samhällets uppgift

    En som undrar vad det ska bli av den nya generationen

    Gilla

  3. Åh så bra skrivet. Tack! Jag tycker precis som du och tror väldigt starkt på att det är viktigt för barnen att finna sitt eget driv, upptäcka sin kreativitet och fantasi, istället för att ständigt underhållas. Min minsta är snart två och är hemma med sin pappa. Till hösten ska hon börja förskola och det känns som en stor klump i bröstet av tanken.

    Gilla

  4. Så sant det finns nog inget bättre för barn än att va med sin familj. Sedan är det säkert bra att gå på förskola i lagom mängd när dom är mogna för det. Jag hade förmånen att kunna vara hemma med mina två tills dom började skolan och det har vi alla mått bra av.

    Gilla

  5. Hej. Vilken exemplarisk uppväxt din dotter får genom att du bekräftar henne. På så vis utvecklas hennes fantasi och samspelet och bandet er emellan stärks. Min syster och hennes sambo har två barn, vilkas inre liv har berikats på precis samma sätt genom ett kärleksfullt, uppmärksamt och närvarande föräldraskap. Däremot har dessa båda barn börjat förskolan innan de var två år. Samspelet med andra barn är mycket viktigt för att barn ska utveckla samspelet med andra och lära sig spelreglerna. Jag har nu 42 år gammal fått mitt så länge efterlängtade barn. Eftersom jag är ensamstående har jag inte ekonomiska förutsättningar att stanna hemma längre än tills mitt barn är 14 månader. Hon börjar då förskolan. Har inga farhågor om detta, förutom att jag kommer att ha separationsångest. Ser på min systers föräldraskap och är trygg i att mitt barn kommer att utvecklas och växa harmoniskt. Vi har samma ”tänk” och hennes barn är trygga, kreativa, kärleksfulla, empatiska, varma och alldeles underbara.

    Gilla

  6. Fint skrivet, dock tror jag att barn är olika. En del barn är lite ängsligare o behöver vara hemma i lugn och ro med förälder medans andra barn älskar leken o stimulansen på förskolan. Tur att vi i Sverige oftast har möjlighet att anpassa oss efter barnen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s