När jag var liten drömde jag om att bli författare. De rosa skrivböckena med linjerade blad (får barn fortfarande sådana i skolan?) fylldes av berättelser, däribland en om hur jag skickade in mitt manus till förlag och hur de sedan ringde upp och sa att det var den bästa bok de någonsin läst.
Igår, drygt tjugo är senare, kom författardebuten på posten. I antologin ”Musiker och mamma”, utgiven på Femifiction Förlag, skriver elva kvinnor om hur de hanterar de två rollerna. Mitt bidrag handlar naturligtvis om Frilansföräldern – min blogg, mitt förhållningssätt, min identitet och min framgångsfaktor.
Det är en ärlig antologi, tänker jag efter att ha läst allas berättelser. Livet förändras när man får barn, det går inte att bara köra på som förut. Förutsättningarna ändras, värderingarna ändras. I vissa texter skönjer jag en sorg över att det egna skapandet och spelandet hamnat i skymundan. Hos andra finns en stor tillfredsställelse över hur den nya livssituation förändrat karriären.
Min text är ett år gammal (förutom ett litet tillägg som jag skrev i julas) och jag känner att saker har förändrat sig sen den skrevs. Enbart till det bättre faktiskt, och då tyckte jag tillvaron var bra redan när texten skrevs. Karriären har tagit flera stora kliv framåt och ändå har jag hittills aldrig känt dåligt samvete över att jag inte räcker till som förälder. Så skönt.
Sugen på att köpa boken? Klicka här!
Frilansförälder 