Någon som minns sagan om Mäster Skräddare? En liten man lämnade en bit tyg till en skräddare för att få en rock uppsydd. Varje lördag när den lille mannen kom till skräddaren fick han höra att det blev något mindre än en rock av tyget: först ett par byxor, sen en väst, sen ett par vantar och till sist ingenting.
Den här sagan däremot, den handlar om vävning och är helt tvärtom. Här blir saker bara större och större.
I juni fick jag frågan om jag ville jobba med kören till ”Den stora Vävoperan” som skulle spelas i augusti. Glad tackade jag ja, raggade ihop en kör av hög kvalitet och gjorde iordning bra instuderingsmaterial.
Sen blev jobbet större och större. Ansvara för kören, vara repetitör för sångarna, hålla i orkesterrepen och slutligen dirigera hela föreställningen när den spelas på Kulturhuset Stadsteatern nästa fredag. Med kompositören sittandes i orkestern och librettisten på scenen i en av rollerna. Ett lite nervöst men mycket utvecklande steg utanför min komfortzon.
Så jag som tänkte smyga igång första arbetsveckan på onsdag rivstartar istället imorgon med två intensiva produktionsveckor för Vävoperan. Ända sen SMASK-eran under musikhögskoletiden har jag närt en liten dröm om att arbeta professionellt med produktioner så nej, jag känner ingen sorg över att behöva korta semestern två dagar. Snarare en sprakande entusiasm.
Tack och hej semestern, imorgon blir det full rulle!
Frilansförälder 