Rep, rep, rep med Den stora vävoperan. Spela fyra instrumentstämmor samtidigt, håll koll på solisterna, missa inte ett takt- eller tonartsbyte. Bryt, ta om, kör sen alla scener i följd. Paus med te, choklad och plommon, sen på’t igen. Ta in vad som händer på scenen, inte bara vad som står i noterna. Träffa kören och repa in alla deras insatser. Cykla hem trött men uppfylld, somna som en sten, ägna nästföljande förmiddag åt att repa in nya scener vid pianot och sen in till Östgötagatan igen för en ny session. Fem dagar i rad.
Första arbetsveckan var så långt ifrån en mjukstart man kunde komma. Jag var helt slut hela helgen efteråt. Men så roligt det är och vad mycket jag lär mig. Det här med opera är en ny värld och ett nytt sätt att tänka.
Den här veckan har jag bytt roll från repetitör till dirigent. Känns som att jag har hyfsad koll men det lär väl visa sig när orkestern kommer imorgon.
Ge mig något nytt och spännande, önskade jag när semestern började. Ja, man kan väl säga att jag blev bönhörd.
Frilansförälder 