Månen lyser på taken, endast Amanda är vaken. Risken att bli avbruten mitt i bloggandet känns liten. Inte heller känns det som att jag kommer somna mitt i skrivandet, något som hänt rätt många kvällar på senaste tiden och som ett antal ofärdiga bloggutkast vittnar om.
Men varför bloggar inte människan på dagen istället? kanske ni läsare undrar. För att jag just nu inte hittar tid till det, är svaret. Frilansandet är som ketchupeffekten och just nu har det kommit väldigt mycket ketchup på en gång. Jätteroligt naturligtvis, det känns som att den här hösten börjar det verkligen hända saker med karriären. I Emils liv händer det också mycket saker, så efter den här långa lugna sommaren har vi plötsligt rätt mycket ketchup att hantera.
Två frilansande musiker, varav Emil dessutom pluggar heltid utöver tonsätteriet och sitt deltidsjobb, och så välja att ha sitt barn hemma. Ett sådant val fordrar ett pusslande utan dess like. Livspusslet känner jag mig rätt främmande inför, men logistikpusslet är ständigt närvarande. Varje kväll gås nästa dag igenom, varje söndagskväll sitter vi med almanackorna i högsta hugg och lägger logistiska pussel. Idag fick till exempel en mycket förväntansfull Agnes åka till Andys lekland. Två timmars lek med mamma medan pappa var i skolan, sen gemensam lunch och så två timmars lek med pappa medan mamma åkte hem och hade elever.
Och sådär håller det på. Varje dag. Nu har det blivit en vana att ständigt pussla, jag upplever det väldigt sällan som jobbigt. Snarare så tvingar det mig och Emil att ha en bra, rak och tydlig kommunikation, annars kraschar allt.
01.45. Nu börjar tröttheten ta över här. Godnatt.
Frilansförälder 