Det blev en paus. En lång sådan.
Jag åkte två vändor till Bangladesh med Vävoperan och skulle skriva en lång redogörelse om alla intryck och upplevelser när jag kom hem i mitten av november. Det hände inte. Jag gjorde några försök men det ville sig inte alls och till slut kände jag att det bästa var att, likt kungen, vända blad och blicka framåt istället för bakåt.
Så nu tar bloggen ett nytt avstamp härifrån. Det är fredag eftermiddag , Emil och Agnes är ute med springvagnen och jag har precis genomfört en mycket rationell städning inför en elev som ska komma när som helst. Dricker te, äter en pepparkaka, lyssnar på julmusik och jo, nog känner jag lite frid också.
Bloggen har uppstått. Halleluja!
Frilansförälder 