Till Emil på elvaårsdagen

CED7ACFA-0ADA-40A5-B321-2DDE6DB3211F

Det är på kvällen 14 december och du kommer hem med bakelser i en påse från NK. Vi fikar på tallrikar med guldkant i stearinljusens sken. På golvet nedanför samsas duplobitar, klossar samt ett gäng pärlor som Agnes hällde ut lagom tills du kom hem.

Vi kollar på julkalendern tillsammans och sen somnar Agnes lite oväntat i min famn. Dags att plocka fram vinet och en bra film för att fira elva år tillsammans? Icke. Du testar morgonens föredrag om arbetsmarknadspolitik på mig och sen gör vi en gemensam insats med tvättvikningen. Vardagsromantik i konkret form.

Elva år. Elva år sedan kammarkörsfesten i en studentlägenhet på Ankars. Tjugoett och tjugotre år var vi, ambitiösa, idealistiska, ineffektiva och mitt inne i musikhögskolelivets bubbla. Nattliga övningar på aulans flygel, maratonkomponerande inför deadlines, allsköns fester på Kåren och konserter och turnéer med Kammarkören. Vårt universum bestod av Musikhögskolan, Kårhuset, Ankars, Lill-Konsum och Djupvikens Pizzeria.

På elva år hinner ens universum vidgas, ens prioriteringar ändras, ens relation få både toppar och dalar. Dryga tre år som studenter, två år mestadels boende på olika adresser i Sverige och världen och nu snart sex år i Stockholm.

Drygt åtta år in i vår relation föddes Agnes och vardagen ställdes på huvudet. Från att ha levt två parallella liv under samma tak skulle nu våra liv samköras. Inte blev det mindre omställning av vårt framväxande beslut att låta Agnes vara hemma. Precis allt måste kollas av med den andra och vår vardag är ett ständigt logistikpussel.

Tråkigt, begränsande, dåligt för relationen? Nej. Vår relation har aldrig varit bättre. Det finns inte utrymme för några tjuvnyp, självpåtaget martyrskap eller tyst tjurande. Man måste hela tiden ta ansvar för och kommunicera sina tankar, känslor och behov, annars funkar det inte. Jag känner inte igen mig i alla de artiklar som säger att kommunikation dör under småbarnsåren. Det är väl nu man verkligen måste prata med varandra på riktigt för att såväl relationen som man själv ska hålla?

Trettiotvå och trettiofyra är vi nu. Fortfarande ambitiösa, mer nyanserade än idealistiska i vår världsbild och hundrafaldigt mer effektiva och lösningsfokuserade. Nu klarar vi att studera heltid med strålande resultat, slå rekord på företagskontot flera månader i rad och ha Agnes hemma samtidigt. Var är vi om ytterligare elva år tillsammans? Tanken svindlar lite.

 

En reaktion på ”Till Emil på elvaårsdagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s