19 december var det tack och hejdå till allt jobb och så tåget till Dalsland. Jobbhjärnan kopplades ned med omedelbar verkan och såväl puls som axlar sjönk så fort vi klivit av i Mellerud och jag rattade min tjugotvå år gamla och högt älskade Mazda 323 mot Ödskölt och jullovet.
Sen följde familjetid och julefrid med hela stora familjen och så sedvanligt inhopp på orgelpallarna i byarna runt Ed. En jul utan orgelskorna på är ingen komplett jul.
Och nu mellandagar, en enda lång utandning. Jag sjunker bara djupare och djupare ner i avslappningens dvala. Blir tröttare och tröttare för varje dag och får mindre och mindre gjort. Dagens aktivitet (förutom att äta upp ischokladen, bygga med modellera och slösurfa) bestod i att köra de nio kilometerna till Bäckefors, köpa mjölk, slänga skräp och åka hem igen. Det tog kanske trettiofem minuter och var alldeles lagom.
Åh denna lyx att ha gått runt såhär och skrotat i tio dagar och att få göra det i tolv dagar till. Vi är i Dalsland till den 2 januari, sen en kort sväng i Stockholm innan vi åker till Emils familj i Luleå. Inte förrän den 10 januari kommer jag börja jobba igen. Kommer vara så utvilad och pepp på att komna igång igen.
Frilansförälder 