Snön lyser vit på taken och nattåget rullar genom Västerbottens inland. Det är sista kvällen på mitt tjugotvå dagar långa jullov. Två veckor i Dalsland, två dygn i Stockholm och så avslutningsvis en tripp upp till Emils familj i Luleå. Imorgon förmiddag
när tåget rullar in på Stockholms Centralstation börjar det nya arbetsåret.
Arbetet med Vävoperan är avslutat, mitt styrelseuppdrag på Färöarna är slut och jag har sagt hejdå till Vivere Vokalensemble efter tio terminer tillsammans. När julen närmade sig visste jag inte alls hur vårterminen skulle se ut men bestämde mig för att inte oroa mig utan bara vara förväntansfull. Ha tillit, allt kommer lösa sig.
Och naturligtvis dök det upp ett totalt oväntat uppdrag, precis som med Vävoperan. En bekant från musikhögskoletiden hörde av sig och undrade om jag ville jobba fyra veckor på Dieselverkstan med att sätta upp en nyskriven musikal med alla Nackas sexåringar. Ett helt gäng med kollegor och bra betalt skulle det vara. Dessutom var Agnes så välkommen att vara med om dagarna. Vilket perfekt projekt som bara ramlar i knäet på mig!
Detta är i februari och mars. I januari har jag för första gången så mycket tid och så mycket pengar på mitt företagskonto att jag utan stress kan ägna hela månaden åt att sitta och skriva ansökningar för olika projekt, öva in konsertrepertoar och skapa PR-material. Ljuva tid för långsiktigt arbete!
Hela lovet har huvudet varit som i dvala, men nu börjar jobbhjärnan kicka igång igen. Riktigt pepp på att sätta igång imorgon.
Snön lyser vit på taken, endast Amanda är vaken. Dags att sälla sig till den övriga familjen och somna till ljudet av tåget. Agnes snarkar bredvid mig, det kommer bli trångt inatt i den här lilla sängen.
Frilansförälder 