Adjö popsnöret

542333ED-ED47-486B-B12F-13D7222C4461

En gång för snart fyra år sen köpte jag ett dyrt keyboard med mängder av funktioner. Det var tungt som ett as och hade så många möjligheter att jag blev alldeles snurrig. Jag läste bruksanvisningen och förstod inte vad det stod men tänkte att det skulle ge sig med tiden. Nu hade jag ju äntligen fått tummen ur och köpt ett riktigt bra instrument!

På den tiden spelade jag i ett popband med mycket höga konstnärliga ambitioner. Vi repade två gånger i veckan och försökte hela tiden höja ribban för musicerandet. Inga treackordslåtar här inte, här var det fyrstämmig sång och ytterst genomarbetade arr som gällde.
Mina bandkamrater var både mycket trevliga människor och väldigt duktiga musiker, men jag kunde ändå aldrig finna min plats. Jag tyckte det var svårt att hitta min funktion i bandet, hade ett mycket mer klassiskt röstideal än de övriga och de få egna låtar jag tog med kändes helt malplacé. När vi diskuterade hur vi skulle agera på scenen kände jag mig obekväm och när våra framtidsvisioner för bandet kom upp skilde sig även de radikalt åt. När Agnes föddes tog jag föräldraledigt från bandet och hoppade sedan av. De andra fortsatte som trio och är avsevärt bättre utan mig.

Det dyra keyboardet stod först kvar i replokalen och flyttades sen till vårt Shurgardförråd, där den stod ospelad i flera år och samlade damm och dåligt samvete. Jag blev en alltigenom akustisk musiker, hade inte en enda gång behov av ett digitalt instrument och keyboardets framtid sköts hela tiden på framtiden. Nu har jag ju betalt så mycket, inte kan jag sälja den. Sen när vi bor större, då ska den stå framme och då ska jag lära mig alla de där funktionerna som den har. Kanske dyker det upp en ensemble där jag behöver ett sånt här instrument. Snart kommer jag nog att använda den!

För en dryg månad sen tackade jag ja ett bröllopsgig där det ingick att spela mingelmusik på eget instrument. Denna lilla enkla del av uppdraget tog upp massor av mina tankar. Skulle jag låna en enklare keyboard av någon eller ska jag medelst dyr taxi frakta dit mitt tunga åbäke plus externa högtalare? Vilket alternativ jag än valde skulle det bli ett jätteprojekt.
-Sälj den, sa Emils mamma som hörde mina funderingar. Sälj keyboardet och köp ett enklare stagepiano som matchar de behov du har just nu. Behöver du ett mer avancerat instrument i framtiden kan du köpa det då.
Va? Är det så enkelt? Kan jag bara göra så?

Häromdagen gjorde jag slag i saken. Åkte till Shurgardförrådet och släpade ut keyboardet, tog en taxi till 4Sound för att byta in mitt gamla instrument och kom ut en stund senare med ett stagepiano. Vila i frid, pop-Amanda. Vi får se om du återuppstår nån dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s