Nedräkning

FA64B015-BE9A-42C1-85DA-1EC2B6F2425C

Femtio, sjuttiofem och från slutet av maj hundra procents sjukskrivning. Jobbhjärnan har kopplat ner i samma takt. 

Någon kommenterade att det är väl bra för mig, hur ofta är jag egentligen helt ledig? Jag svarade med uppriktig förvåning. Sedan Agnes föddes (och även innan det) har jag dragit tydliga skiljelinjer mellan arbets- och fritid och inte haft några problem att stänga av jobbet. Även om musiken är min passion så är det mitt yrke och inkomst, inte min hobby. Jag har andra intressen att ägna mig åt när jag är ledig. 

Successivt flyttas alltså musiken och företagandet allt längre bak i hjärnans vindlingar. Istället ägnas tid och energi åt huset och trädgården, åt att fördjupa sig mer i samhällsdebatten och naturligtvis åt att vara Agnes mamma och mentalt förbereda sig inför det som komma skall. Trebarnsförälder! Det känns fortfarande smått surrealistiskt. Emil och jag pratar om det varje dag men det är ändå svårt att greppa. 

Mamma flyttar sig och sina pinaler ur sitt Attefallshus och in i vårt arbetsrum. Hon masserar mina vätskefyllda fötter, klipper mitt slitna hår, diskuterar politik på hög nivå, går lös i vår eftersatta trädgård (hur många års ignorans tar det att få så här mycket sly i en trädgård???)   med imponerande hastighet, bollar tankar inför förlossningen och är en älskad mormor till Agnes. Jag är oändligt tacksam. 

Magen fortsätter växa. Nu ser jag verkligen photoshopad ut och växer ur tröjor på löpande band. Att köra bil är konstigt nog inga som helst problem men i många andra situationer börjar det bli lite, eller snarare rätt mycket, obekvämt. Att hitta en bra sovställning med halsbränna, jättemage och svullna underben och fötter är en ständig utmaning och min nattliga outfit är otroligt het med ett tunt linne som slutar på halva magen samt ordentligt uppdragna stödstrumpor. Yeah! 

Jag åker till Karolinska för sista ultraljudet och förlossningsplanering. Barnen är tjocka och fina, följer kurvan fint och kommer inte behöva ligga på neonatal. Så himla skönt. På specialistmödravården ger de mig en igångsättningstid, det får alla gravida med tvillingar i Stockholm. Själv tycker jag väl egentligen att det är bäst om förlossningen startar av sig själv, men ska inte sticka under stol med att det är skönt att få ett datum att fokusera på. Att som med Agnes gå över tiden elva dagar och försöka bibehålla fokus slipper jag gärna uppleva igen. 

Och nu är det bara upploppet kvar. Nedräkningen har startat, klockan tickar. Snart, snart är barnen här. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s