Trettiofem år och trebarnsmor

Åtta intensiva timmar utan en minuts paus, sen låg ni på mitt bröst. Smärtan var över och jag var mamma till tre flickor. 

Förlossningen blev sådan som jag önskade; ingen medicinsk smärtlindring utan bara andas genom värkarna, inget kejsarsnitt och helt fantastisk personal från början till slut. Jag var fullständigt slut men stolt, rörd och stillsamt lycklig. 

Hur skulle jag kunna älska några nya barn lika mycket som jag älskar Agnes? Även om alla sa att hjärtat bara vidgade sig hade jag svårt att föreställa mig det, men det var precis vad som skedde när ni lades på mitt bröst. När jag kördes i rullstol från förlossningen till BB med er i famnen älskade jag er redan med full kraft och kände mig som en supermamma som susade genom korridorerna. 

Det har gått tio dagar sedan ni föddes och vilken skillnad att få barn en andra gång. Jag är redan mamma, det är ingen ny identitet som behöver formas. Alla de situationer som jag behövde erövra när Agnes var bebis kan jag bara vila i nu. Allting går fruktansvärt långsamt men det kaos som stundtals målades upp för mig när jag var gravid har jag hittills inte sett röken av. Tack för att ni sover som små grisar på natten, fortsätt gärna på den inslagna vägen. 

Och idag har jag firat min trettiofemårsdag med sång, tårta och Agnesbakade muffins, middag med havsutsikt på Vita Grindarna här på Djurö samt storhandling på Coop Forum. När vi stod där på parkeringen och skulle packa in tre ungar, den enorma tvillingvagnen och matkassar i vår stora familjebil för att sen åka hem till vårt hus i skärgården kände jag att det finns ingenstans jag hellre vill vara just nu än här. Allt är alltid rätt.