Trettionde gången gillt

Och plötsligt uppstod en paus i det ständigt pågående föräldrahjulet. Agnes är på Gröna Lund med Emil och bägge bebisarna har somnat. Släpp allt, för tusan! Strunta för en stund i tvätt och disk och städ, ta en kopp te och en macka och gå ut på terassen. För säkert trettionde gången börjar jag skriva på ett blogginlägg och håller tummarna för att det denna gång ska komma i mål och publiceras. Låtom oss hoppas!

Det är nu jag ska skriva nåt fint om att jag varit trebarnsmamma i tre månader, om all kärlek som flödar, om Agnes storasysterroll, om min inställning, mina tankar och mina känslor.

Men jag orkar inte. Jag är för trött.

Det är naturligtvis helt fantastiskt att ha tre barn. Jag får känna och ta emot så obeskrivligt mycket kärlek, växer som människa och är helt lycklig varje gång jag packar in alla ungarna i bilen eller kör dubbelvagnen med tillhörande syskonbräda, ett ekipage så brett att det inte går igenom kassan på ICA Djurö. Alla de här barnen är mina! Här kommer supermamman!

Men det är också.. ja, vad det nu är. Jag vill inte säga att det är jobbigt, för det tycker jag sällan att det är. Trots att jag är väldigt mycket ensam med barnen då Emil är borta på heltidsstudier och deltidsjobb. Disciplin, rutiner, framförhållning och lösningsfokusering krävs, lyckas jag hålla på det så flyter det på rätt bra. Än har vi inte drunknat i tvätthögarna och psykbryten lyser med sin frånvaro.

Men det tar aldrig paus. Hjulet rullar och rullar och rullar. Tre barn och ett hems behov ska tillgodoses, tillvaron blir helt upphackad för att man ständigt ska springa på nya bollar, saker hamnar lätt mellan stolarna och sällan får man tänka en tanke till slut. Efter ett tag känner man sig som körd i en centrifug. Förvisso bräddfull med kärlek, men likväl en centrifug.

Vad har du för spännande projekt i företaget den här hösten då? sa en kompis och musikerkollega som var hemma hos oss på brunch. Att lyckas röra pianot varje dag, sa jag. Där är vi inte än.

Tvättmaskinen piper enerverande och jag går in och öppnar luckan. Inga och Alice sover fortfarande. Fortsätt strunta i disk och städ Amanda, publicera blogginlägget och gå och spela piano!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s