Skam den som ger sig

Buss 434 från Slussen ut till Djurö. Ramsby och Hederos i lurarna, kläder som inte är nerspydda, något fattigare men avsevärt snyggare än när jag åkte hemifrån. En tripp till frisören på Kungsholmen för att fixa mitt stackars gravidförstörda hår blir en heldagsaktivitet när man bor ute i tjottahejti. Inte mig emot.

Tror det är första gången sen Inga och Alice föddes som jag åker någonstans ensam bara för min egen skull. Har åkt in till stan och jobbat några gånger, men då har det bara varit att leverera och sen fort hem igen. Att få sitta några timmar i en frisörstol och bli ompysslad känns oerhört lyxigt.

Jobb ja. Oscars håller mig med lite organistvick att dryga ut föräldrapenningen med. Det är skönt, både för pengarnas skull men också för att nån gång i veckan få byta Djurö mot Östermalm och Djurgården, få ta på mig snygga kläder och eventuellt hinna tänka en tanke till slut. Perfekt sätt att hålla spelandet igång också, efter så här många år behöver jag sällan öva inför ett kyrk-gig utan kan bara åka dit och sätta mig på pallen.

***

Och där blev det en paus på ett drygt dygn. Mitt liv just nu har egentligen inte plats för den här stackars eftersatta bloggen, möjligtvis för uppdateringar i Twitterstorlek. Men skam den som ger sig.

***

När Inga och Alice var relativt nyfödda skrev jag en lista över projekt i företaget jag kunde utveckla på lediga stunder under mammaledigheten. Något naivt tänkt, kan jag ju tycka idag. Lediga stunder? Häromdagen när jag var ensam med barnen en hel dag hann jag inte ens plocka ur diskmaskinen. Hur sjutton ska jag hinna jobba någonting med företaget med de premisserna?

Men återigen, skam den som ger sig. Jag har delat upp livet i femminuterspass för att känna att det går framåt på alla fronter, om än fruktansvärt långsamt. På fem minuter hinner man öva några takter piano, stoppa in en tvätt, läsa några sidor i sin bok, torka av diskbänken eller göra några yogaövningar. Allt över fem minuter är en bonus.

Och det funkar, ta mig tusan. Fem minuter gör underverk för psyket. Så nog ska det gå att få in fem minuters företagsutveckling mellan kräktorkandet, tvättvikandet och barngosandet. Kanske till och med tio.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s