Jag följer andras jul på internet. Hur de slutspurtar inför kommande ledighet och hur de sedan glider runt i en kravlös mellandagstillvaro fyllda av pussel, korsord, skidturer och julmatsrester. För egen del är det varken slutspurt eller mellandagsfrid, utan som vanligt. Jag går upp och så är det full rulle. Igår stod jag bredvid vår fantastiska julgran och skopade i mig kallnande risgrynsgröt till lunch samtidigt som jag försökte söva två bebisar i selen. Julen 2018 i ett nötskal.
Och nu är det nyårsafton. Bara jag, mamma och barnen i Dalsland. Vi ska ut och grilla korv och marschmallows, laga och äta trerätters och titta på grannarnas fyrverkerier. Alldeles lagom nivå.
Tänker inte ge mig på någon ambitiös årssammanfattning. Första halvåret sov jag mig igenom, andra halvåret har nästan uteslutande ägnats åt barnen. Hade någon sagt för ett drygt år sen att jag skulle vara ensam med en treåring och två bebisar tolv timmar om dagen fem dagar i veckan hade jag sagt att det klarar jag aldrig. Men det gör jag. Jag får till och med saker gjorda då och då.
Aldrig varit så trött, aldrig fått så mycket kärlek. Många insikter; några befriande, andra smärtsamma, alla utvecklande. Tycker att jag bara varit hemma med barnen hela tiden men har ändå lyckats fakturera över femtiotusen kronor sen september.
En av de bättre insikterna kom några dagar före jul när jag var på artistmöte hos Ragnar på Musikcentrum Öst. Hade bett om ett möte för att bolla vad som är möjligt nu under småbarnsåren och var ganska inställd på att lägga det artistiska arbetet åt sidan och bara vara yrkesmusiker i olika former ett tag. Det tyckte inte Ragnar. Ska du ha en solokarriär eller ett band som inte bara är en liten hobby så börjar arbetet nu! sa han och pepprade på med frågor, åsikter och tips i närmare två timmar. Jag var helt upplyft och superpeppad när jag kom därifrån. En spark i helt rätt riktning.
Nu är alla barnen vakna, slut på skrivandet. Gott Nytt År!
Frilansförälder 