Vårt hem ser ut som Jerusalems förstörelse. Det är stökigt överallt. Jag städar och städar men ständigt är det någon som river fram nya grejer. När ska man komma i mål? Försöker parallellt med städandet att öva lite inför kvällens körrep. Bara sjunga igenom repertoaren. Agnes suckar.
-Mamma, jag kan inte få lugn och ro när jag ritar om du ska hålla på att sjunga!
Nä okej då, jag lägger ner. Tids nog, mitt barn, kommer du lära dig uppskatta gammalkyrkliga introitus.
Vardagen är igång igen med tolv timmar ensam med barnen varje dag. Jag hanterar barnen, hemmet – och jobbet. Nog för att jag jobbade en del i höstas också, men då gjorde jag bara mitt uppdrag och åkte hem igen. Hela mitt fokus låg på att klara av den nya tillvaron med tre barn. Nu flyter det på ganska bra och jobbhjärnan har börjat vakna. Orkar tänka strategiskt längre än två dagar framåt. Övar på låtarna till Sexårskören som snart drar igång, förbereder terminens repertoar för Oscars Stämmor och snickrar ihop ansökningar till Norrbottensmusiken för renässanstrion Lux.
Det är andra halvlek i det här bebisåret. Lika delar fantastiskt som sorgligt att de växer så himla fort. Har ställt ut en del bebisgrejer i garaget och Inga och Alice har precis lärt sig krypa. Jag får inte sova speciellt mycket alls men är på nåt konstigt sätt ändå lite mindre trött än innan jul. Uppskattar att jobbhjärnan har börjat vakna. Nu ska man bara komma i mål med städningen också.
Frilansförälder 