Nystart

Det blev en paus. För några månader tystnade bloggen. Skälet är enkelt; det har varit omöjligt att skriva. Saker har hänt och sedan en tid tillbaka är jag ensamstående mamma. Mer än så kommer jag inte kommentera saken, varken här eller i det offentliga rummet över huvud taget.

Processen är en stundtals smärtsam men helt nödvändig och mycket utvecklande kurs i självkännedom. Hur ska jag lägga upp mitt liv utefter de nya förutsättningar som råder? Just nu drar min familj och framförallt mamma ett jättetungt lass, hur behöver jag göra för att på sikt kunna stå på egna ben?

Vem vill jag vara? Vilka beteenden och programmeringar behöver jag lägga av med för att nå dit jag vill? Vilka skor behöver jag kliva ur och vilka nya skor ska jag ta på mig?

Och – om inget annat än jag själv stoppar mig, var och hur långt kan jag nå då?

Just nu är det en dag i taget, ibland en timme eller en minut. Men i ögonblicken ryms också så mycket fantastiskt. Jag är så buren av vänner och familj och får så mycket kärlek från barnen. En av de bästa känslorna är att stoppa in alla ungarna i bilen, sätta sig i förarsätet på vårt blåa sjusitiga vrålåk som Agnes döpt till Elsa och köra iväg. Här kommer vi, flickorna Björnerås.