Helga vilodagen

Ut i skogen ska vi gå!
Pjäx och keps och ränsel på
Vi är sunda söndagssyndare i smått
Ut och gå!

Med vissa pauser. Åttahundra meter är ju långt. Klart att man måste stanna och inspektera pinnar, fina stenar och färgsprakande löv längs vägen.

Glädjeämnena är olika här i livet. Jag gladdes åt att mattermosen fungerar så bra. Barnen gladdes åt att få äta på hajktallrikar, dricka ur enhörningstermos och den obegränsade mängd av marshmallows och Ballerinakex som erbjöds efter uppäten lunch.

Kurragömma pågick bland lingontuvor, stora stenar och yviga granar. Den som söker hon finner. Ivrigt påhejad av systrar som piper högljutt för att skynda på hittandet.

Medan man höll ögonen på två ungar vandrade den tredje glatt iväg upp på berget med stupande kanter. Snabbt efter och försöka ändra rutten.
-Alice, du kan inte gå där, vi tar en annan väg!
-Då sälv! Jag vill då sälv!
-Ja, du ska få gå själv. Men du, du kan sitta här och titta på de fina bären. De heter lingon.
– De e inte lingon. De e dodubbaj. Å dä e blåa dodubbaj. Vassedo mamma!

Upprepandets glädje. Klättra upp och hoppa ner, klättra upp och hoppa ner. Fota när jag hoppar mamma!

Någon lånade telefonen och tog en selfie. Eller snarare 195 st i rask följd.

Efter tre timmar tyckte jag att det var dags att gå hem medan alla fortfarande var glada men det tyckte ingen annan. Förklaringen om att gå innan någon blir trött och ledsen mottogs med stor skepsis. Men till slut så. Om man får vila då och då. Leka Kom alla mina kycklingar hela vägen hem och komma upp i famnen med jämna mellanrum.