Klockan ringer halv sju och jag vaknar omtumlad och vet inte var jag är. Sängen är full av barn, ingen ville sova i sin egen säng inatt. Och vem är jag att protestera? För min del får de gärna sova på mig som tre små värmekuddar varenda natt.
Försöker koppla in hjärnan. Just det, det är måndag morgon och barnen ska till förskolan för första gången på drygt tre veckor. Jag kan inte bara strunta i klockan och somna om även om jag bra gärna skulle vilja. Nu är det dags för rutinerna igen. Agnes är otroligt förväntansfull inför att börja igen och Inga och Alice pratar glatt om att åka rutschkana och gräva i sanden med fröken Liisa.
Jag lyckas disciplinera mig upp ur sängen. Kör ett yogapass, kokar te. Tar fram barnens kläder och gör smoothie i färgglada muggar. Tänder ljus i adventsljusstaken som fortfarande står framme och skriver några rader i dagboken. Även jag känner en spirande förväntan i kroppen inför att vardagen drar igång igen.
Sjutton projekt. Mamma och jag listade alla projekt jag har igång just nu och fick det till sjutton stycken. Mitt under pågående Coronapandemi. Alla på stimulerande nivå, inget känns som skåpmat. Allt går just nu att göra digitalt eller utomhus. Många ger pengar redan nu och de projekt som behöver uppstartstid finansieras av stipendiepengarna från Konstnärsnämnden. Alla fungerar med att ha barnen 9-14 på förskolan. Det är helt fantastiskt.
Kvart i åtta. Dags att väcka barn. Hej vardagen, nu kör vi!
Frilansförälder 