Du nya digitala värld

Jag pratar, för säkert tredje gången den här veckan, med Anna i telefon och vi hamnar återigen i vårt återkommande ämne ”att jobba och undervisa hemifrån och digitalt”. I det ryms tillexempel tips för att få ihop en grupp , utmaningen att förmedla energi genom en skärm, vikten av att plötsligt börja detaljplanera repetitioner man förut bara kunde köra på erfarenhet och flow samt dagens tema, behovet av rutiner. Anna som växlar mellan frilansliv hemma och fysisk undervisning på kulturskola pratar om att klä på sig ordentliga kläder även under hemmadagarna. Helsike tänker jag, det där med kläderna var jag jätteduktig på förut men har helt tappat bort. Tio månader hemmavid i tights har gjort sitt. Här krävs det skärpning!

Hemmaarbetet är ingen ny grej, jag har jobbat hemifrån i snart tio år och alltid gillat det. Men förut bröts den ensamma hemmatillvaron med jämna mellanrum av en strid ström av uppdrag som krävde att man duschade, tog på sig snygga kläder och levererade en presentabel version av sig själv. Nu hänger mina tidigare jobbkläder oanvända i garderoben medan jag sliter ut svarta tights på löpande band. Här krävs en förändring! Det måste bli skillnad på arbete och ledighet, vardag och helg. Och inte minst respekt inför arbetet och de man träffar, även om det är bakom en skärm. Men vem vill ta på sig jeans igen efter tio månader i tights? Veckans uppgift blir att kombinera ihop en ”snyggt men ändå skönt”-garderob till arbetsdagarna.

Sådär, borstat hår och fin rosa tröja på. Dags för elev online. Det är på många sätt suveränt, jag kan ha elever över hela Sverige, behöver inte plocka undan barnens leksaker innan och de kan till och med vara hemma och kolla på film en halvtimme medan jag undervisar. Jag kör arrangeringselever över Zoom på datorn och sång- och pianoelever över FaceTime med telefonen på stativ vid pianot. Har under tio års hemmajobbande aldrig känt behovet av en fast arbetsplats, men nu är det fixat. Jag vill att mina elever ska komma till samma rum varje gång och själv vill jag ha möjligheten att ”gå till jobbet”. Och gå hem därifrån, inte minst. Att köra allting hemifrån gör att ställtiden som man förut fick i bilen till och från uppdraget försvinner. Nu måste jag fixa den själv.

Att undervisa privatelever online är numera, efter lite trial and error, mestadels lätt. Leda kör över Zoom är betydligt svårare, men vi försöker efter bästa förmåga. Jag kör rundor där koristerna får säga något om sig själva för att bygga ihop laget, kör uppsjungningar och övningar där de får ha muteknappen intryckt och försöker fokusera på sånt man inte hinner med på vanliga körrep. Musikteori, dirigering, sångteknik… Håll i och håll ut, snart borde restriktionerna lätta och vi kan ses utomhus och sjunga.

Coronapandemin ger utmaningar och begränsningar, men också utveckling och nya möjligheter. Plötsligt är jag inte alls lika beroende av barnvakt som förut när jag hade kvällsjobb i stan. Jag har till och med kunnat gå en tre gångers onlinekurs i folklig trall med barnen ute i vardagsrummet, med fulladdade plattor och kastrullpoppade popcorn som mysig muta. Då och då fick kursen en ny tvåårig kursdeltagare som ville sitta i knäet och tanka några minuter och efteråt var det popcorn i hela vardagsrummet, men ta mig tusan, det gick att gå en kvällskurs med tre småbarn hemma! Fast nästa gång blir det nog grönsaksstavar eller nåt annat lättstädat till mys. Popcorn har en imponerande spridningsradie.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s