Att gräva ett steg i taget

Mycket jobb att göra. Tre barn och ett hushåll att sköta. Och så kommer Den Stora Förkylningen som en tung slägga. Ont i hela kroppen, hosta, snuva, så ont i halsen att jag inte kunde sova, en röst som försvann och total orkeslöshet. Stor lättnad när Coronatestet visade negativt men en tung förkylning kan knäcka den bästa.

Jag vet hur det brukar bli för mig i sådana här situationer när det blir lite mycket. Allt känns övermäktigt. Jag sitter och stirrar tomt framför mig, vet inte var jag ska börja, får absolut ingenting gjort och känner stor stress och allmän värdelöshet. Alternativt så slösurfar jag planlöst som ett flyktbeteende. Det är ett otroligt konstruktivt och lösningsfokuserat sätt att hantera sin situation. Inte.

Faktum är att det faktiskt inte fungerar att bli så här. Ingen annan sköter mina jobb. Ingen annan tar hand om mitt hem och mina barn heller. Mitt i självömkandet är det faktiskt rätt skönt. Det här fungerar inte, vad kan jag göra för att det ska kännas lite bättre?

Gräv där du står, säger alltid min mamma. Börja med någonting litet precis där du är. Sen en liten sak till och en till. Plötsligt har du gjort massa saker. Plötsligt kommer jag också att tänka på min kompis Anders som en gång för länge sedan svetsade ett trappsteg i miniatyr åt mig med motiveringen att ”allting börjar med ett steg”. Ok, här har vi en plan. Gräv där du står, ett litet steg i taget.

I en dryg vecka har jag praktiserat detta. Små små steg, börja precis där jag är. Varje gång känslan av att allt är övermäktigt kommer skjuter jag vänligt men bestämt undan den, klappar mig själv mentalt på kinden och gör något litet som att skriva ett jobbmess eller plocka upp en leksak. Försöker att bara fokusera på ett litet enskilt område istället för att känna stress över helheten. När barnen lekte i badet tog jag loss fronten på badkaret, hällde linoljesåpa på golvet och skurade badrumsgolvet. Barnen fick hälla vatten på golvet och jag fick ett rent golv, alla var lika nöjda.

Resultatet? Det har väl aldrig varit så städat här hemma. Har aldrig haft så lite hushållsarbete att göra när barnen har somnat. Mitt jobb är i fas. Men viktigast av allt, jag känner mig nöjd. Känslan av att hela tiden ligga efter, att jag alltid borde ha gjort mer, den har försvunnit. Det här förhållningssättet verkar vara ett vinnande koncept även efter att dunderförkylningen släppt. Rekommenderas varmt till alla och envar. Tack mamma och Anders för mentala spadar och fysiska små trappsteg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s